Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Spinnpojkarnas strejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken och förnekade existensen av den s. k.
arbetarefrågan. Han var fastmer en av de få på den sidan, som
menade, att arbetarfrågan måste lösas. Men han hade
sin egen mening om lösningen. Den skulle lösas utan
fackföreningar och utan socialismen, lösas av
kapitalet, av industrimännen själva genom en jättelik,
industriell expansion, som oavlåtligen skapade nya
arbetstillfällen, genom samverkan mellan kapital och
arbete under det förras ledning, genom en sträng
industriell disciplin och organisation, som möjliggjorde
både högre profit åt industrimännen och högre löner
åt arbetarna.
Gordon hatade kompromisser. Han hyllade satsen:
en skall härska men klokt och måttfullt. För honom
betydde fackföreningarna mångvälde i fabrikerna,
anarki och kaos, socialismen var för honom
industriens och handelns byråkratisering, produktionens
stagnation och död, den västerländska teknikens och
kulturens undergång. Teknikens och industriens
tidevarv krävde en upplyst despotism. Han såg ingen
annan utväg än att krossa fackföreningarna. Och han
beslöt att krossa dem.
Han kände mer än han visste, att socialisterna i det
tysta arbetade på att bilda fackföreningar i hans
fabriker. Han kände sig icke mera säker. Han tyckte, att
han sakta drevs ut ur sina egna jaktmarker, att
främmande hundar jagade i hans skogar. Han, som
förnekat, att han hyste patriarkaliska åsikter eller närde
feodala känslor, märkte dock själv, att just hans
patriarkaliska instinkt reagerade starkare emot
fackföreningarna än hans storindustriella teorier övertygade
honom om nödvändigheten att ögonblickligen slå till.
Han kunde icke neka till, att det förargade honom
oerhört, att utomstående lade sig i hans
angelägenheter och hyste planer i fråga om hans arbetare. Ty
arbetarna voro hans så länge de arbetade hos honom,
hade endast med honom att göra, och ingen djävul i
helvetet hade med dem eller fabriken eller honom att
göra.
Han tyckte förresten bra om sina arbetare. Visser-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
