Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få skildra sin hjältebragd på Gordons möte. Han
var just som bäst i färd med att för doktor Tellman
och värden referera Gordons stora tal, då Blomén,
blyg och försagd, klev in efter att i tio minuter ha
stått i tamburen och med hatten provat samtliga
klädhängare, under tiden intalande sig mod och åter
mod. Så hade det varit varje gång han skulle till
Ardrup, den ende som bjöd honom på kalas. Någon
styv kortspelare blev Blomén aldrig, det visste han,
men mellan givarna letade han i Ardrups bokhyllor
och boktravar efter sin förlorade Seneca och sin
försvunna Marcus Aurelius.
Magister Pauli och dödgrävar Suder trädde in. Den
förre var liberalernas lärde och stridbare teoretiker.
Han kunde om det gällde bevisa, att frihandeln stod
påbjuden i Jesu bergspredikan, ja, i Moses tio Guds
bud, ty tullen var en tjuv, som stal den ena av den
fattiga änkans två sockerbitar till kaffet. Han kunde
med liknelsen om David och Saul klargöra, att Gud
stod på småfolkets sida i striden mot de stora och
mäktiga, och med bibelns berättelse om Daniel i
lejonkulan att de starkes orättfärdighet aldrig något
förmådde mot de svagas rättfärdighet, ty på de
svages och förtrycktas sida kämpade Herren Gud själv.
Magistern deltog aldrig i de andras kortspel. Medan
de andra trumfade, satt han och läste Dickens’
romaner. Han hade läst dem hundra gånger och för
varje gång med allt större förtjusning. Världen
tycktes honom fylld av Dickens’ hjältar och helgon,
stackare och skurkar. Han hade alltid en bok av Dickens
i fickan. Magistern kompromissade aldrig,
kapitulerade aldrig. Han stod där han ställt sig, alltid främst
i slaglinjen, där kulorna veno tätast. Själva ordet
reträtt var honom okänt. Han var en principernas man,
en demokrat av den gamla förgångna typen, en av
de sista på skansen. En av hans stora principer var
den om sparsamhet i förvaltningen. Han var också
själv sparsam, somliga sade girig. Men med orätt. Ty
även om han på gatan tog upp och stack under
armen ett borttappat vedträ eller i sin slitna pälsficka
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
