Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopsamlade hästlorten från vägen, så var det icke av
girighet, utan därför att han ville lära envar, att intet
finge förfaras, att allt har sitt värde, att även en
häst-pära är kommen från Gud och kan vara till nytta.
— Se Pauli, du rättfärdighetens riddare,
välkommen i det gröna! bullrade doktorn, sträckte handen
mot magistern och dunkade honom.
— Tellman, kommer du ihåg om Oliwer Twist...
— Se så för tusan, är du nu där igen, gosse! Jag
ger din Oliwer så många som flyger och far, nu
gäller det viktigare ting. Jag har anmält den draken
Söderström till Medicinalstyrelsen som svar på hans
anmälan av mig. Mirabile dictu, kungliga styrelsen
tog upp hans tokprat. Ett härligt krig skall stånda
mellan Rom och Kartago ...
— Du ligger då ständigt i krig med dina kolleger,
Tellman! Det här är visst det sjunde i ordningen...
— Tredje puniska kriget, gosse! De andra fyra
var bara skärmytslingar, inte att räkna. På Kartagos
ruiner skall jag diktera Scipios villkor. Vae victis!
Det är uttytt: nu ge vi Dickens tusan, kära bror!
— Dom säger att du skrivit dina inlagor till
Medicinalstyrelsen på latin, Tellman. Ä dä sant? sporde
Ardrup.
— Scipio talar Roms språk, gosse! Och så ska väl
den satans Söderström ha något att göra när han får
skrivelsen på remiss, den jäkeln. Dessutom behövde
vi alla i allmänhet en repetition i de klassiska
språken. Quod erat demonstrandum.
I dörren syntes nu Karl Jönsson Lejonhjärta och
Stuart. Lejonhjärta hade blivit sin egen
skomakar-mästare, återinträtt i maliniternas orden, där han
hoppades finna kunder. Han hade avlagt sitt syndiga
leverne. Dock var han alltjämt gourmand på sill och
potatis och en arg prästhatare. När Blomén fick se
Lejonhjärta, började han skälva i hela kroppen och
drog sig bakom en stor gammaldags emmastol, där
han gömde sig, tills ett lägligt tillfälle uppstod, då
han kunde försvinna ut i köket till fru Ardrup och
pigan. Med dem öppnade han ett ingående filosofiskt
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
