Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal om Kants ställning till frågan om själens
odödlighet, i hopp att på detta sätt så länge som
möjligt kunna undfly den förskräcklige skomakar
Lejonhjärta.
— Har damerna hört talas om Kant? började
Blo-mén och såg bevekande på fru Ardrup, som ideligen
öste de stekande hönsen.
— Jo, dä vill jag lova. Han gick omkring med
dragspel ännu, när jag var i Gällareds prästgård å styrde
om begravningen efter gamle prosten härom året.
— Vi måtte tala om olika personer. Jag för min
del talar om den store filosofen i Königsberg,
Immanuel Kant.
— Kors i all min dar, jag trodde han menade den
där spelmannen, Josias i Almaböke, som dom kallar
Kanten.
— Nej, honom har jag inte den äran att känna,
men Immanuel Kant umgicks jag med under min
Lundatid.
— Då va dä välan en sån där lärd professor, dom
kallart, men jesses va dom där lärda kan dom, ja
var å så en sån på cirkus Madigan i fjor, dä va en
redig professor te kunna trolla, sköt pigan in och
slog hop nävarna.
— Immanuel Kant uppträdde ingalunda på cirkus
utan höll för hundra år sen filosofiska föreläsningar
om det rena förnuftet, om tinget i sig och om de tolv
kategorierna, ur vilka framgår moralens absoluta
nödvändighet, pliktbegreppet. Men detta förutsätter
tron. Vi måste ha trossatser för att kunna utföra de
moraliska buden, sade Kant, och dessa äro de tre
för-nuftsidéerna: viljans frihet, själens odödlighet och
Guds existens.
— Blomén skulle allt också ha blitt en stor filosof
å slagit den där Kant ur brädet, om han inte supit
så fördömt, brände fru Ardrup till.
-— Det där berör kapitlet om viljans frihet och
ingalunda om själens odödlighet. Teoretiskt sett äga
vi icke, sade Kant, någon fri vilja. Jag vill icke supa,
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
