Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Birpilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad och bar två kyrkportar på ryggen en mil och
tillbaka igen, och som omsider vart frälst av
Kulla-Sammel. I övrigt kan hon icke beskrivas, ty språkets
färger räcka icke till. Birpilla måste man ha sett, för
att få en riktig föreställning om henne.
På Byaledskrogen höllo vävare, förtennare,
kruk-makare, tattare och andra norrbor till, och det var
säkerligen icke utan att försynen haft en mening med
att sätta Birpilla till landshövding över denna sin
något mexikanska domän i det europeiska Halland.
Hennes förflutna hade varit växlande, nästan lika
växlande som hans eget, tyckte Funken. Andra
menade, att det gick vida över Funkens och tävlade med
Tambulons, salig hos Vår herre, ty han hölls nu för
död någonstans på det villande havet. Hon hade varit
»ett sjöfarande fruntimmer» — som hon uttryckte
sig — en gång i sin gröna ungdom. Hon hade farit
vida omkring, och på en färd var hon »ensam kvinna
blann nitton gastar på en brigg, som geck frå
Köpenhamn te Kalikutta i Indiens land runtenikring
Gudda-hoppsudden nära ve Sypolen» och hon hade endast,
försäkrade hon en gång för Funken, kunnat bevara
sin dygd, tack vare att hon var den starkaste ombord.
Sen hade hon gift sig med styrmannen på briggen
Frederik den Syvende »för en karl ska ju ett
fruntimmer ha ellas tror ju folk, att en inte ä rektit skapt»,
och med honom seglade hon »i jämt tretti månar,
å dä va en sali ti, för snäller va han, doningar hadde
han, å mod falierades allri». Men så kom olyckan och
briggen förliste »utanför en stor ö, som heter
Maga-dastar». Hon, donkeymannen och stewarden voro de
enda, som räddade livhanken och kommo i land.
Donkeymannen blev trollkarl på ön, stewarden slogo
negrerna ihjäl och »själv kunde ja inte klara mej på
annat vis, gu hjälpe, än te gefta mej mä en
negerkung dom hadde». Birpilla kunde, när hon kom i
tagen, skildra sitt bröllop.
— En ska inte tala om Gordons körkbröllop å mitt
på samma dag, när han var ung å gefte sej, å dä va
alikaväl dä likesta som stått i Hallann sen gamla Se-
8* — Staden vid havet
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
