Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Birpilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funken ryckte till och det dröjde lite, innan han
hade sansat sig. Då utbrast han, i det ett soligt löje
drog över hans brunbrända, veckade ansikte som en
ljus sky över en plöjd åker:
— Jag tror min själ å tre svenska kungar, att
Saulsandan anfäktar dej, då va dä väl jag kom som
kong Davi te spela på luta åt dej.
— Ja spela lette för mej, dä lättar hymöret.
Medan Funken tog landsvägsorgeln från ryggen,
bullade Birpilla fram bröd och öl åt honom, och när
han smort kråset, tog han veven, spörjande:
— Ska dä va en som river i hj artat, eller ska dä
va en som oppmontrar sinnet?
— Dä ska va en gla låt, för sorger ä världen full
å i alla fall.
Då stämde Funken opp sin »gladaste melodi»,
sången om loppan och jungfrun.
»Ä löppa ho höppa i båss å i fjär,
för höppedi å höppedi å höpp, höpp, höpp,
men alri ho våga sä uppå en kär,
för höppedi å höppedi å höpp, höpp, höpp.
Ä löppa ho höppa på jongfruns arm
för höppedi å höppedi å höpp, höpp, höpp,
å den va så vit å så runn å så varm,
för höppedi å höppedi å höpp, höpp, höpp.
Gubben spelade och sjöng ute på gården under den
gamla järnbandsprydda linden, som hade bord och
bänkar runt kring den väldiga stammen. Inne i
krogsalen sutto några gesäller, som firade fri måndag,
ett par svartmuskiga förtennare av tattartyp och en
övrabybonde, som drack öl till sin matsäck. Genom
de öppna fönstren hörde de Funkens sång.
— Dä va en bonnlöppa dä, skrek en av gesällerna
och flinade åt bonden. Men bonden teg, åt och
låtsade om ingenting.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
