Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Va säjer du, Funken, ä dä mej dom ringer för?
Då får jag sta å hjälpa dom.
Och mannen skyndade mot kyrkan. Funken glodde
stort efter Tambulon, ty visst var det Tambulon,
ingen annan än Tambulon. Funken glömde både
Bir-pilla och krogen på Kärleken. Tambulon var hemma.
Tambulon levde. Ja, va dä inte dä han sagt. Livet
ä en gåta, som ingen kan getta. Han vände om och
följde efter Tambulon.
Kyrkvaktaren ringde i tornet över Tambulons själ
och var snart färdig med den sista tjänsten åt den
beryktade sjömannen, då han hörde steg i
torntrappan och i dunklet såg ett huvud sticka upp ur
golvluckan. Han trodde, att det var nattornväktarn, som
redan kom eller att det var bud från prästen om en
ny ringning. Torn-Olle skrek allt vad lungorna
orkade, ty det gällde att överrösta klockklangen.
— Vem ä dä?
— Dä ä Tambulon, svarade en röst bakom honom.
Ringaren vred på huvudet och for förskräckt
tillbaka. Ja, där stod Tambulon eller rättare hans
vålnad, ty Tambulon var ju död och han ringde för
honom. Torn-Olle visste nog, att de döda gå igen, för
det hade hänt hans företrädare en gång, att en tattare,
som det ringde för först efter solnedgången, blivit arg
och kommit upp i tornet och gett ringaren en
sinka-dus i skallen. Men varför den döde Tambulon skulle
vara arg, begrep han inte. Om inte det var för de ord,
Ola Månsson nyss sagt till prästen.
— Dä var bara ett skämt, Tambulon, dä begriper
du väl. Nock ska dä här hjälpa dej in i saligheten.
Gack du ner i sjön igen, Tambulon.
— Dä ä säkrast jag hjälper till själv, Ola.
Tambulon har lika många synder på sin rygg, som
kungen har på sin, så dä ä bäst att ringa en timma
för min själ också.
Torn-Olle släppte repet och sökte komma ner
genom golvluckan, men luckan hade vålnaden redan
slagit lämmen över, och på den ställde han sig nu,
medan han drog i repet med sådan kraft, att klockan
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
