Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av dagens händelser stod på torget och filosoferade
och överläde med sig själv om, vad han nu skulle
göra. Om han äntligen skulle gå till Birpilla och ta
reda på hennes öde eller dra sig nedåt
sjömanskro-garna och skeppen, där ryktet nu snart skulle löpa
om Tambulons hemkomst, och där alla både gamla
och unga och barn intill spenabarn skulle ut för att
se och höra Tambulon, hälsa på honom, klappa om
honom, dra honom i rocken, le mot honom, skratta
och gråta åt hans historier. Väl lutade solen snart
mot kväll men — det visste Funken — den dag
Tambulon kom hem från sina irrfärder, var det långt tills
solen gick ner och ännu längre, tills hon gick upp
igen. Birpilla behöver en visa, ljöd en röst i Funkens
hjärta. Gå till Sista Styvern, Tambulons och Tordans
krog, där är glädje och ingen sorg, där får du sjunga
och spela och höra, vad som på klotet hänt — så
lockade en annan röst. Den kom också från hjärtat,
tyckte han. Tambulon var i alla fall Tambulon, och
honom kunde ingen motstå, icke ens en gammal
posi-tivhalare. Och Funken styrde sina steg mot söder,
just ditåt de flyttande fåglarnas skaror — som nu
flögo över staden — sträckte sina näbbar. Mot
hamnen, sjömansstan, fiskarstugorna, mot Tordans krog
och havet styrde Funken iväg.
Det var som han trott. Tambulon ä hemma!
Tambulon ä kommen jublade de trasiga och snoriga
ungarna, samlade i skaror, strykande fram som grå
rått-regementen utmed husen. Gummorna stodo i klungor
vid husknutarna med strumpstickorna hoppande i
nävarna och pladdrade som efter ett barnsöl eller
bröllop. Här och var stodo gubbar i dörrar och
fönster, låtsat oberörda, ty ingenting i världen, icke ens
Dianas av Halmstad brand på yttre redden i fjol eller
Tambulons hemkomst fick röra gamla skeppare. Inne
i fiskarhusen och sjömansstugorna rände flickorna
till vindar och kistor efter söndagskläderna. Nu
letades fram de brokiga schalar, spruckna kammar och
bärnstenslänkar, som med fäder och bröder kommit
från fjärran länder. I håret ströks sockervatten, att
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
