Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tvär ut, som ville han förebrå Gallinder, att han
blivit så skamligen bedragen. Ty det bekräftas ofta,
att jurister och ämbetsmän sällan ha humor. De
verka som träbilder, som personifierade paragrafer
och momenter, som en prejudikatsamling på styltor.
För att se humorn i livet skall man antingen umgås
med Vår herre som präster och bönder eller ock med
den onde som gästgiverskor och sjömän.
— Kära bror, svarade prosten, det är ju en stor
tröst, att Majestätet är i livet, och vad den spjuvern
Tambulon angår, så har han nu fått själaringningen
i förskott, och nästa gång han drunknar i Schanghai,
får han klara sig som han kan.
För det mesta släpa sig dagarna fram som gamla
träbensgubbar och kryckkäringar. Den ena dagen är
den andra lik, ingenting särskilt sker, solen går upp
och solen går ned, människorna gå till arbetet,
maten, kärleken och vilan, den ene sörjer och den andre
ler, den ene får ja och den andre får nej och den
tredje får ingetdera. En bonde prutar hos handlar
Brand, en gesäll lämnar Augustusson och en annan
kommer i stället, en gumma söker för kvarka doktor
Tellman, Vite Johannes får frossan, vävar Klein
spottar blod, konsul Antonson köper en ny hund och
en sjömansflicka får en unge. Det rör ingen
människa, det är allt i sin ordning. Men så kommer en
dag, då Vår herre släpper gäcken lös. Han har
liksom lagt på hög en hel del märkliga händelser, och
plötsligt låter han dem explodera på en gång. Han
tycker att nu behöva de där såskopparna en
tankeställare, nu måste de där tunguserna ryckas upp —
och så kastar han en näve ryska smällare mitt i
högen. Eller också tycker han, att de inte ta dagen till
vara och att de inte begripa, att det lilla i livet är
det stora, att de ta fel på gott och ont, att de inte
alls ha förstått livets mening, och så tycker han, att
det är bäst att gyckla med dem ett tag eller sätta
skräck i dem.
Så tänkte Funken, där han en smula vimmelkantig
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
