Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vite Johannes, som hämtat kistan, fick en
pärlemorsnusdosa med en naken flicka på locket. Till
gumman Sunnanväder, som efter dotterns olycka sällan
gick utom stugan, när hon icke gick till kyrkan, lät
han Silverkron springa över med ett täcke i rött och
grönt från Marockos vävstolar, och till sina vänner
Rånocken och Havenberg lade han åt sidan
sjöskums-pipor från Rio de Janeiro.
— Tam-bu-lon! Tam-bu-lon! skuro ungarnas gälla
rop som måsskrin över fiskarstan och trängde in i
gumman Tambulons stuga och gjorde, att hennes
tårar efter sju års torka föllo ännu stridare över sonens
händer. Hon kastade en blick av oändlig tacksamhet
upp mot en liten smutsig, flugprickad oljefärgstavla
av den törnekrönte, som hängde på väggen mellan ett
fiskben från Orinoco och en amulett från Sumatra.
Hon knäppte händerna och bad:
— Tack, du gode Gud, som hållit din hand över
honom!
— Tambulon! Tam-bu-lon! ljöd det därutifrån än
i ivrigt, otåligt staccato, än i långt utdragna bedjande
toner.
— Nu går vi till Sista Styvern! ljöd Tambulons
uppbrottssignal. Han reste sig, lång, ljus i hår och
skägg, stor och bred i bringan med ögon så blå som
linet, som blommade på Slottsjorden.
— Gossen min, kom tebaks med solen, inte senare,
bad gumman.
—- Du ska med, mor!
Gumman började gråta. Hon hade blivit lam i
benen efter en fiskefärd en vinter för ett par år sedan,
då hon fått sitta med halva kroppen i issörja i en
båt, som blivit halvt sönderslagen av vågor och storm.
— Lyft upp gumman på ryggen på mej! ropade
han åt Silverkron och Helton. Gumman lyftes upp på
Tambulons rygg. Hon slog armarna om sonens hals
som en flicka.
— Tack, du gode Gud, för denna dag, du har hört
mina böner, en stackars sjömansänkas böner, du har
inte övergett din ringa tjänarinna . . . min lille
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
