- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / II. Staden vid havet /
259

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flygsanden hölja och nästan gömma ett hus, om det
icke skyddats. En gång hade flygsanden slutit hela
fiskarstan i sin famn, jagat upp drivor ända inne på
torget och vräkt så mycket sand i älven och hamnen,
att fartygen hade svårt att ta sig fram. Först ganska
sent fann man på att binda sanden med träd, som
tålde blåsten och jordmånen.

Funken begrep icke var han var, förrän han stod
mitt på flygsandsfältet. På avstånd hördes havets
orgelbrus. Då förstod han, att hans sista stund var
kommen, att Gud beslutat hemkalla honom och
därför givit honom denna sista dag, så sällsynt full av
mat och dryck och märkliga ting. Så god Vår herre
ändå var och, om han rätt betänkte, hade alltid varit
hela livet igenom. Nu var han ju gammal, ja mer än
gammal, och var det att undra på, att Herren kallade
honom att spela på ett annat ställe.

Han tog positivet av ryggen och började veva, men
spelverket var lika fullt av sand som hans ögon. Det
gnisslade blott ett tag, sen var det stopp. Då vände
Funken ryggen mot vinden, spottade än en gång ut
sanden, mera rosslade än sjöng visan i
Bondeprak-tikan om ålderdomen och döden:

»Mitt stora mod haver nu fått bot,
käppen är vorden min tredje fot,
mina fötter bliva sena,
min rygg krökes, mitt huvud också,
lutad till graven må jag nu gå,
döden är mig till mena.

Mina händer skälva, stumt är mitt mål,
ty haver jag druckit ålderdoms-skål.

Mitt liv är nu när döden:
den sliter allt uppe uti min hals,
för ringa ting står det nu till falls.
Döden är allom öden.»

Så gick Funken ur världen. Svarte Mjölnarn sörjde
för, att han kom hederligt i jorden.

259

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/2/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free