Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Tilda. Hon hade suttit och undrat, hur
Tam-bulon skulle göra. Skulle han lämna henne för någon
annan? Såg han ner på henne? Och hon som denna
kväll för första gång kände det bränna i hjärtat,
bränna som vit eld, bränna bort allt det som varit,
allt det usla och smutsiga, förtära henne, lyfta henne
på vågor av eld, högt upp, nästan till stjärnorna.
De andra skämdes, när de hörde flickan svara. Den
ene efter den andre anmälde sig, tolv sjöbjörnar och
gastar, präktigt folk, alla hallänningar från Särdal,
Skrea, Morup, Söndrum och de fem Hallands sköna
städer, vid vilkas fötter vågor från den stora oceanen
leka.
Så vart av töckniga hjärnor beslut fattat om
Drottning Margaretas resa.
När det led mot gryningen, ropade Tambulon på
Tilda. Hon kom, han lyfte henne på sin arm som en
fågel och bar henne till den bädd, hans mor hade rett
honom av sina bästa dunbolstrar. Och de andra gingo
också hem efter det väldigaste sjöslag, som någonsin
stått på Tordans krog.
Sist av alla vandrade Funken hem. Positivet kändes
som att bära Galgberget på ryggen. Han var trött
intill döden. Blåst hade det hela dygnet, och nu var det
full storm. När gubben kom ut på Södra vägen,
snurrade han runt ett par varv. Sedan stultade han fram.
Men i mörkret och tröttheten såg han inte, att han
slagit in på korsvägen till Strandstuale,
flygsandsfäl-tet och havet. Sanden började virvla om honom. Men
han fattade ännu icke vad det var, som ven om
honom, som piskade honom, som täppte till ögon, näsa
och mun.
Flygsanden vid havstränderna, förr utbredande sig
i jättelika fält, var ett gissel, en dråpare. När sanden
sattes i rörelse av höststormarna, for den fram som
en ökenstorm i väldiga moln lik fin yrsnö, ryckte
fram över de oskyddade fälten, belägrade gårdar,
byar, hela städer. Ve de barn eller åldringar, som
kommo i dess väg, och ve dem, som lagt sig att sova
i de förrädiska dynerna. Under en enda natt kunde
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
