Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen för slagsmål med kniv. Från den dagen gick Per
icke längre hem, utom då han kom full och ville ha
pengar av modern. Fick han inte pengar, svor och
hotade han, och en gång kastade han ut modern.
Eftersom fadern var sjuk, uppträdde han något lugnare
inför honom och kunde ibland sticka åt honom en bulle
eller en munk. Men en dag blev han ovän även med
fadern.
— Se till bytingen... ett slag, mens jag asar ...
mej på gården, hostade fadern.
— Dina ungar, kan du passa själv, ja ä ingen dräng
åt dej, gubbe! kom svaret.
Då röt vävarn åt honom att gå sin väg, och han gick.
En dag låg Klein som vanligt på soffan, hostade och
spottade, då det knackade på dörren och hans vän
clownen på cirkus Madigan inträdde.
— Nej då, ä Madigan här igen! ropade vävaren
glad och reste sig med möda från soffan.
Hos vävaren vaknade åter den gamla kärleken till
manégen. Clownen beskrev de triumfer direktören
firat, men också den förfärliga händelsen, då Elvira
Madigan och greve Sixten Sparre sköto sig.
— Thet var en Tod i skenhet, de elskede verandre
så dypt, så dypt, de kunde icke skiljas, akk vat denne
ting, som nämnes kerlighed, ärr för en pesynnerlig
ting. Den kerlighed och den eld måste man alltid
vakte. Ingen tjyv stjäl kärlik, men kärlik gör mången
till tjyv und morder und självmorder. Then är stark
som then Tod, Klein. Für den ärr ingen vind för kall
und inget haff för stort. Ockse jack ha elsket den
skene und den gode Elvira, okk hon hava sett på mikk
met så innerliga ökon, Klein. Ack, hade dette med
Sparren icke kommit, så jakk tror vi två hadde
kommit att elske hinanden. Nu de hava diktat en sken
visa om Elvira, som jakk synge für dick.
Och så sjöng clownen visan om Elvira och Sixten
Sparre.
Vävaren lyssnade till den melankoliska sången, och
efteråt fortsatte clownen att förtälja om cirkus
Madigan och dess artisters öden och äventyr. Klein hörde
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
