Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, hon ä tydligen utå den rätta ullen, tvi! Hon
har mer än en kar, för sånt där uselt liv lever dom
där evmansiparerade. Hon har inte kleppt håret än,
men vänta dä kommer dä mä, för piba lär hon röga,
å svär gör hun varre än ja, å Gud förnekar hon.
Elsa skrattade åt Suhrans utgjutelser i
kvinnofrågan. Hon fann det lönlöst att spilla ord på att
bibringa den gamla sladderkäringen en riktigare
uppfattning om kandidat Augustusson. Elsa tog en schal
för att gå till mormodern och stanna där över natten.
— Ska du nu ut igen, Elsa? Gröten är snart kokt,
hördes med ett beskt tonfall modern.
— Här får man ingen ro. Elsa gick.
— Hon vart väl ilsk på mej, tyckte Suhran.
När Elsa kom utom dörren, mötte hon Niklas, som
kom med kallelse från Svarte Mjölnaren till
föreningsmöte. Suhran såg mötet genom fönstret.
— Nånå, utan kar kan heller inte Elsa va. Titta,
Sofi!
Modern kom till fönstret.
— Dä ä en utå de däringa sossalisterna, ja lir dom
inte. Ja lir för rexten ingenting, dä ä snus som snus.
— Jaa, livet ä tungt, Sofi, men så bra som Elsa
ser ut, så skulle hun få en varkmästare eller förman
eller hanlare å du få dä lite lättare på gamla dar,
Sofi. Ska ja böna hos Stuart?
— Dä va nock den onde, som la fläsket i min kål,
så dä går bara åt fanders mä allt. Men böna du, går
dä så går dä. Hon kan arbeta, om hon vill, å
kveck-tänkt ä hon, å dom där grillerna går väl bort mä tien.
— Då får ja väl bönapäng, om dä lyckas?
— Den tar du nock ut.
I porten stod Elsa och Niklas. Elsa brydde sig icke
om, vad han hade att förmäla om föreningsmötet. Hon
bara kände skammen bränna sig, att folk skulle tro,
att hon skulle bli utan karl, hon bara kände
förödmjukelsen svida, att hon skulle vara en sådan
stackare, att hon inte kunde erövra Niklas, som hon visste
höll av henne, men som var en sådan envis och
trotsig natur, att han knappt såg åt henne, sedan hon
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
