Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången avvisade honom. Men framförallt, en
skrämmande hotfull tanke växte fram i hennes inre,
den att hon, om hon icke förmådde erövra den man,
hon fattat tycke för, icke skulle kunna övervinna
världen, d. v. s. Gordon. Trotset hon känt nyss på berget
smälte bort.
Hon började gå. Niklas följde henne tyst.
Suhran bröt hastigt upp.
— Ajö mä dej, Sofi. En blir trött, når en blir
gammal, å åren kommer ingte utan följe.
Hon linkade ut, men väl ute gingo benen som
trumpinnar för att hinna upp Elsa och Niklas, som slagit
in på vägen förbi Landalasjön, ehuru den var mycket
längre än Högalidsvägen.
— Hur ä dä med Lundberg? sporde Elsa. Svarte
Mjölnarn hade varit sjuk en tid.
— Han hänger i som en igel, sjukan biter inte på’n.
Han hinner varken äta eller dricka för den där
fackföreningen i brädgårdarna, som ä bildad å bleven stor
å stark. Fast han för giktens skull knappt kan ta sej
ur sängen om rnornarna, så står han i till klockan
tolv. Pelle hjälper honom med den nya
fackföreningen. Danjelsen ska komma igen å Branting har
nu loft komma å Lindblad i Ny Tid. Pelle skriver till
alla talare, han gnor ...
— Du håller visst mycket utå Pelle?
—- Ja, han ä min bästa kamrat, vi ha vallat stutar
å kor samman som ottepågar i Örken. Dä ä en så
roliger påg, Pelle, en sån bra påg. Du skulle va snällare
mot honom än va du ä.
— Ja, jag vet, han ä bra, en präktig påg, men jag
kan inte tycka om honom, som du menar. Dä ä bara
dej, jag kan tycka om på dä viset.
Elsa talade så lugnt, som om det icke alls varit ett
frieri hon framfört, en fästning hon stormat. Men
samtidigt kom det så djupt allvarligt, att Niklas inte
kunde tvivla på, att hon talade uppriktigt. Han blev
tyst. Om hon sagt detta för tre år sedan! tänkte han.
Det började kännas så underligt i bröstet, han hade
svårt att dra andan. Det var både jubel och sorg, både
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
