Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Frälsningssoldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I anden såg jag tidens slut.
De döda jord och hav gav ut
och eld från himlen föll.
Jag såg: armén församlad var
och härligt ljöd en sång så klar.
De sjöngo: Gud är allt.»
Adelaide och gumman Helton hade sjunkit på knä
i bön, Blomén sjönk ned vid deras sida, tre sjömän
likaså. De andra skyndade ut, skräckslagna. Tordan
stod en stund ensam. Himlen var ett eldhav, och
regnet smattrade som kulor. Till slut sjönk även Tordan
ned vid krogdisken och stämde in i sången.
När Adelaide och gumman Helton vände hem, sågo
de en rock hänga i ett träd i Tordans lusthus. Då
gumman Helton skulle ta den för att bära in den åt
Tordan, fann hon att det var en människa. Johan Jude
hade hängt sig.
När de kommo hem till Sunnanväders, sutto
Valfrida och maskinisten redan där. De hade varit på
Figaro. Adelaide sporde hur det gått.
— Gud satte sej på tröskeln å släppte ingen
syndare ut, innan han blivit frälst, svarade maskinisten.
Sedan berättade Adelaide och gumman Helton om
Guds underbara ingripande på Tordans krog och
Blo-méns frälsning.
Men Blåberg, Sunnanväder och William dröjde.
Omsider kommo Blåberg och William, våta och
molokna. De andra sporde, hur det gått och var mor
Sunnanväder befann sig.
— Birpilla kastade ut William å mej, å Anna-Lisa
låste hon in i källarn, berättade Blåberg. I detsamma
trädde mor Anna-Lisa inom dörren. Hon hade ingen
nådig uppsyn. Hon såg ut som en båtsman, som fått
möta fienden ensam, sedan gastarna gett sig iväg.
— Redan på vägen te Byaled begrep ja, att
Djävulen hade ont i sinnet mot oss, för kararna va
mod-fällda. Så kom åskan, å dom ville skyla för regnet.
Gud har inte gett dom den rätta kraften ännu. Då
reste ja i Guds namn ensam banéret, å segerviss gick
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
