Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Frälsningssoldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja ut i striden. Ska dä va nåt helt, som ska uträttas
för Guds rike här i världen, så ska dä va ett
fruntimmer, som ska göra’t. Birpilla å Satan slöt
förbund, å dom hadde mej ett slag i källarn, men ja
kröp ut mä Guds bistånd å frälste tre syndare. Pris
ske Herran, att vi ä hans soldater!
Det knackade på dörren. Det var Tordan och
Blomén, ett något omaka par, men nu förenade som
kämpar i frälsningens armé. Guds soldater voro de blivna.
Ut genom fönstren och dörren till fiskarstugan
strömmade sången mot havet, som speglade den av
ovädret rensopade, stj ärnglänsande himlen, en väldig
pärlemormussla. Sången från den lilla skaran av
fattiga, tappra, trosvissa soldater i general Booths armé,
den kristna revolutionens armé, fyllde rymden:
»Lovsjungen, I himlar, och gläd dig, du jord,
från synden en själ vänder åter:
Och himmelske fadern med nådefulla ord
nu barnet hugsvalar, förlåter.
Bereden Eder, änglar, till glädje och till dans,
av sköna himlarosor, ack, binden en krans
åt den, som över synden ännu gråter.»
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
