Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetarnas möten, och Rörläggarn såg redan den
sociala revolutionen taga sin början. Från Halland
skulle den sprida sig över hela landet, och från Sverge
skulle signalen utgå till de andra länderna. Stunden
för proletariatets seger var inne. Smeden och Augu
sökte stäcka hans obändiga fantasi.
— Dä ä inte bra te å spänna bågen för högt. Dä ä
bätter te vinna ett litet krig än te förlora ett stort,
menade Smeden. Men han fick inget bifall.
— Ska vi svälta å slåss, så ska dä va för en sak,
som ä svält å krig värd, inte för en dosa snus,
svarade Rörläggarn och belönades med brakande
applåder.
Då vart Smeden arg.
— Dä ä bra mä stora ord å fett fläsk, för dom
fastnar inte i halsen, Vilander. Men hålt dej på joren, så
går du säkrare än te flyga te månen.
Vilander vart ursinnig och anklagade Smeden för
bristande tro på socialismen och proletariatet, för att
sprida missmod och förbereda nederlaget. Det var icke
utan, att han fick medhåll av Pelle och Målarn.
— Dä ä nock bäst vi skickar efter Hinke, för här
behövs storsläggan, tyckte Målarn. Hinke Bergegren
var ledare för en skara unga sprakfålar i huvudstaden,
vilka kritiserade ledningen, förde ett häftigt språk
och ville ha en skarpare taktik inom både partiet och
fackföreningarna.
— Vi hadde tänkt ta hit Palmen, Danjelsen å
Bran-ting, förklarade Augu med stigande högtidlig betoning
av namnen. Det blev en åska av bifall. Smeden och
Augu behöllo fältet. Nästa strejkmöte var enigheten
återställd tack vare Gordon. Denne hade tagit in några
strejkbrytare på fabriken. Denna utmaning fogade
samman vad som höll på att brista. Hela
arbetarstammen tågade ut till fabriken, och de arbetsvilliga
för-svunno. Det såg sålunda hoppfullt ut på denna del
av stridsfronten.
Vid verkstaden kämpade järnarbetare och gjutare
med stor tapperhet, och konsul Antonson hade blott
några förmän och gubbar för alla beställningar. Den
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
