Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena beställningen efter den andra gick förlorad för
honom. Hans kloka fru rådde honom att göra upp,
men han var för stolt.
— Detta blir vår ruin, sa hon.
Han svarade icke, men han slöt heller icke fred.
En enda gång yttrade han sig om striden.
— När icke Gordon gör upp, kan icke jag göra upp.
Att göra upp före Gordon, den skammen skulle jag
inte kunna bära.
Så hård, seg och stolt var konsuln. Han, den gamle
patriciern, vars fäder styrt staden i sekler, skulle han
kunna taga ett nederlag, medan Gordon, skotten —
Gud vet i vad gränd hans far var född — förde
striden till seger för samhället och fosterlandet? Aldrig.
Så fortskred striden även här.
På Mared förde Modellen och Elsa kriget mot
Fey-sterling, Gordon och tyskarnas underbefälhavare.
Kristian Vinterstedt låg i som en röd hund, natt och dag.
Han talade, han skrev, han sjöng, han dansade med
flickorna för att hålla modet uppe. Han organiserade
insamlingar, sände ut patruller för att tigga ihop mat
i bondstugorna, han gick omkring i butikerna och
tvingade sig till kredit. Småborgarna blev oroliga och
kallade honom Kristian Tyrann.
Elsa satt ständigt på strejkmötena. Hon var både
ordförande och sekreterare, hon lärde flickorna
strids-sånger och visor, hon bildade ett kapell på tre töser,
som spelade under mötena. Niklas var med och hjälpte
till.
— Segern är vår, ingen kan ta den från oss, om vi
inte själva ger bort den. För ett par år sen blev
Gordon slagen utå några spinnpojkar. Skulle då vi inte
kunna slå den tyske fogden! Vi ha bär i skogen snart
å bark kan vi strö i mjölet, så blir det drygare.
Socialisterna i hela landet samlar pengar åt oss. Segern är
vår. Om en vecka eller en månad ha vi segrat. Så
talade Elsa.
— Ja, se dä kan bara bli ett, å dä ä: åt fanders
mä Fästerlinn! Han ska ut ur landet, den fördömde
fogden, sa en spinnare.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
