Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niklas hade lovat Elsa att icke så länge striden
stod tala om flyttningen till örken. Och inte skulle
de heller tänka på den saken tills vidare. Något
arbete hade icke Niklas att tala om. Arbetarna hade
icke råd att beställa några skor, kunde icke betala
halvsulningen, och läder fick han icke mer på
kredit. Han tog arbete hos en bonde i en by utanför
Mared, men när det blev känt, att han var socialist,
fick han sluta efter fjorton dar. Han blev allt
dystrare och mörkare. En söndag var han borta utan att
ha sagt något till Elsa.
Elsa förstod, att han gått de tre milen till Örken
för att se efter en stuga och en bit jord. Hon ville
bli vred på honom, men kunde icke. Han gjorde det
ju för hennes skull också. Hon märkte, att han sörjde.
Han kom igen efter tre dar, glad, nästan uppspelt,
men sade ingenting. Hon frågade inte heller. Efter en
tid blev han åter tyst och trumpen. Även under
kärleksmötena. Hon skämtade, sökte muntra upp honom,
skrämde honom med att Modellen friat till henne.
Han vart ursinnig på Vinterstedt, höll en kväll på att
slå honom sönder och samman.
På hösten kom ett svårt slag. Feysterling införskrev
till Mared flera hundra utländska arbetare och
arbe-terskor: tyskar, polacker, slovaker, finskor, ryskor,
italienare, ungrare. Nio nationer voro representerade
i den stora strejkbrytarhär, som en dag vällde in i
Maredsfabriken. Endast med möda lyckades Elsa och
Modellen hindra en allmän återgång. Panik var nära
att bryta ut i arbetarleden. Modellen var utom sig.
Han grät, svor, lockade, hotade, vädjade. Vävar-Elsa
talade på mötet från ordförandeplatsen blek, men
lugn. Hon började med att läsa Karolus’ dikt »Skulle
jag svika, jag?»
»Och skulle jag svika min fana röd
och glömma min svurna ed,
och glömma all hunger, möda och nöd,
som härjar de armas led,
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
