Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle jag tänka: det går ändå
om jag stannar hemma jag.
O måtte mitt hjärta förtorka då,
en sådan förskräcklig dag!
Och skulle jag glömma min barndoms hem,
och faders lönlösa fjät
och glömma oss små, vi hungrande fem,
och glömma hur moder grät.
Och glömma hur vi, när alltför hårt
oss hungern i magen slet,
på tallträd skalade barken bort
till bastet, och åto det.
Nej, blev jag så tusen och tusen år
jag glömmer det aldrig, nej!
Så länge ett pulsslag i kroppen slår,
dör glödande hatet ej.
Och hjälpte en skrift av mitt eget blod
och väckte den trålarna opp
jag skulle förlösa mitt hjärtas flod
till brusande hejdlöst lopp.»
De bleka, magra proletärerna, till tre fjärdedalar
kvinnor, unga som gamla, lyddes. Hos några kom åter
glans i ögat och trots i blicken, andra suckade. Den
första tidens eld och hänförelse var borta, knäckt av
svälten. Endast trotset levde kvar.
— Feysterling tror, att han vunnit spelet, men han
bedrar sej, började Vävar-Elsa. Vi har hela Sverges
arbetarklass bakom oss, om vi håller ut, å mot den
räcker inte en hop strejkbrytare, importerade från
alla världens hörn. Vi har svultit, å vi kan fortfara
å svälta. Feysterling har lärt oss konsten. Förr i
världen levde folk av barkbröd. Dä kan vi också. Vi slåss
för en rättfärdig sak. Vi har rätt att leva vi också. Vi
kan å vi måste segra. Jag lovar er seger, om vi håller
ut. Jag är viss å säker om seger i dag som förut.
Bifallet var icke så starkt som eljest efter
Vävar-Elsas tal. En stor trötthet vilade över arbetarna. En
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
