Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt te Finskan att ge disponenten en minnesbeta.
Dom ska skickas mä tåget i kväll te fängelset i stan.
— Dä ä nock mycke lögn å svek mä i dä här,
menade en av de strejkande.
Hela skaran rusade i väg mot stationen, män,
kvinnor och barn. Alla ville se de häktades avfärd. Tåget
skulle just passera.
, Den lilla perrongen vart proppad med folk.
Massan stod dödstyst. Länsmannen och två fjärdingsmän
hade all möda i världen att bana väg för de båda
häktade, som hade händerna bakbundna och voro
belagda med bojor. Fagerflod och tre konstaplar från
stan höllo sig beredda att gripa in, ifall oroligheter
skulle yppa sig. De stodo med dragna sablar längs
perrongen. Han såg gammal, grå och trött ut nu,
Fagerflod. Det glänste till i ögonvrån, när Vävar-Elsa
fördes förbi. Han hade i alla fall ett hjärta under
uniformsrocken. Vävar-Elsa gick med högburet huvud,
men blek. Ett halvt trotsigt, halvt sorgbundet leende
låg över munnen. Ögonen hade samma segerstrålande
glans som förr på mötena, då hyllningarna och
segerjublet brusade kring henne. Hennes olyckskamrat slet
i kedjorna, ögonen lyste av hat och hämnd, då och då
hånade hon på sin svensk-finska dialekt länsmannen
och folkmassan, när de båda fängslade passerade.
Inga samtal, blott korta viskningar hördes.
— Dä ä skam ändå att lägga järn på dom.
— Hon ser ut som ett helgon.
— Hon ä inte så oskyldig som hon gör sej.
— Nu ä då den olyckliga strejken slut!
— Hade inte Vävar-Elsa vatt, hade den vatt slut
för länge sen.
— Där kommer Chalott Kordaj.
-— Ja, dä va klart att Fästerlinn skulle rå, han
hadde ju bå Gordon å tyske kjajsarn på sin sida. Dä
ä kjajsarn, som sänt hit alla polackerna, dä vet ja
bestämt, för dä har Fransson sagt.
— Nu stängde dom dörren om dom.
Loket pep och tåget for mot staden. Folkmassan
stod kvar, tyst, kuvad, kanske med sorg i fleras
hjär
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
