Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan, harm i någras, lättnad i andras, alla mer eller
mindre nyfikna att höra detaljer om anfallet på
disponenten, om häktningen och den förestående
rann-sakningen. Hur många år skulle de få? Skulle de
sändas till Landskrona? Stackars barnet, som hon ska
få, komma till världen på fästningen!
Sakta skingrades mängden. Natten föll över
fabrikerna och de grå vävarbarackerna. Så slutade striden
vid Mared.
Detta sista slag vart för mycket för Vävar-Elsas
mor. När Suhran följande morgon kom in till henne
med tidningen, där Maredhistorien skildrades och de
häktades namn stodo tryckta, satte sig Sofi Klein på
en stol och vaggade fram och åter i tyst förtvivlan.
Hon bad Suhran gå. Suhran gick, men ställde sig i
sin port att hålla utkik. När hon såg Sofi Klein
komma med gossen vid handen och styra stegen mot
älven, anade hon oråd och följde efter. När hon kom
ner, såg hon bara gossens hjässa sticka upp över
vattnet. Varifrån Suhran fick sitt hjältemod, visste
hon väl icke själv, men hon störtade utan betänkande
i ån, var nära att gripas av strömmen, innan hon
lyckades rädda pojkstackarn. Modern var försvunnen i
virvlarna.
Blomén kom till Stuart med tidningen.
Stuart hade aldrig haft ro, sedan han fick avsked
hos Gordon. Han längtade åter till den kvava
fabriken, till dess slammer och dån, till dess karske herre.
Han tyckte, att livet förlorat sitt värde, sedan han
miste sitt gamla arbete, att han blivit en onyttig
varelse, som prövade på allt, men ingenting trivdes med.
Men aldrig, aldrig skulle han vända åter till Gordon!
Till slut blev han skral, orkade inte gå ut, förlorade
alldeles livsmodet. Han satt i sin gungstol i sitt lilla
vindsrum på Väster, dit han flyttat. Den enda som
kom till honom var Blomén. Blomén kom, berättade
nyheter om fiskarna, om armén, som vann stora
segrar. Tordans krog hade blivit ett härbärge för
sjömän, magister Paulis döttrar, studentskor och de
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
