Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vår herre ville hålla korsförhör med dom, kan
ja tro, menade maskinisten.
Begravningsdagen bars Mjölnarn ut ur Judekistan
av Smeden och Augu, Pelle, Målarn, Bagarn och
Bå-nocken. Fyra röda fanor fladdrade över hans stoft,
och en skara proletärer tågade krumma och krokiga
efter den arbetsvagn, på vilken hans kista stod. Även
Niklas Pårten kom till begravningen. Han hade med
sig en ljungkrans från Örkentorpet. Han hade varit
för fattig att köpa biljett och åka ner till staden på
den nya banan. Han hade gått de tre milen i
snösörjan, och han gick dem hem igen efter jordfästningen.
Han hade blott ett öga i behåll.
Smeden talade vid graven i rykande snöyra om
proletärens hårda vinter livet igenom. En gång
kommer dock även för honom sommaren, och då har icke
Mjölnarn levat och kämpat förgäves, slöt Smeden.
Dagen efter begrovs Gordon. Hans stoft drogs av
fyra schabrakklädda hästar, framför kistan bars på
en sammetskudde hans ordnar och utmärkelsetecken,
prestaverna fördes av landshövdingen och
landstingets ordförande, biskopen förrättade jordfästningen
i den med svart och vit sammet sirade kyrkan,
kungen hade sänt en representant, stadens butiker
voro stängda och klockorna ringde i tre kvart. Ett
väldigt begravningståg följde Gordon. Vid sidan av
likvagnen gick under hela färden och tillbaka till
kyrkogården på Norr en ensam man med blottat
huvud i den skarpa kylan. Det var Stuart, skotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
