Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndade till från alla håll. Så gick den mäktige
Gordon ur tiden.
Svarte Mjölnarn låg på sitt yttersta, då
underrättelserna från Mared nådde honom.
Det var Smeden, som kom och berättade. Han hade
redan skaffat advokat åt de häktade. Men striden vid
Mared var förlorad. Lundberg låg tyst och hörde på,
sade ingenting, såg ut genom fönstret, långt bort,
mycket långt bort. Det snöade ute och det väntades
frost till natten. Snön kom med vinden från havet.
Svarte Mjölnarn låg och stirrade ut genom rutan.
Smeden sade farväl och gick. Han var icke säker om,
att Mjölnarn begripit, vad han sagt.
Lundberg låg hela dagen och såg oavvänt genom
fönstret. På kvällen somnade han och sov gott. Då
natten kom, gick han upp och började leta i rummet.
Han famlade länge i det hörn, där fanstången till
brädgårdsarbetarnas fana brukade stå. När han icke
fann den, famlade han utefter väggen mot dörren.
Det såg ut, som han gick i sömnen eller yrseln. Han
öppnade dörren, snön yrde in och vätte hans bara,
krokiga ben.
Den sjuke famlade sig ut till ladan — ladan där
förr om åren socialisterna brukat hålla rådslag —
där hade också fanan stått, under sommaren. I ett
hörn av ladan hade pojkarna en stång med ett segel
till en liten eka. Gubben sökte utefter väggen, kände
sig för, fick tag i segelstången, bar den ut i natten
och snövädret, hållande den högt mellan sina händer
som en fana, som ett kors. Vid diket till Silverkrons
stuga snubblade han och föll. När han på morgonen
hittades förfrusen och stel som en isklump, höllo
ännu hans förvärkta händer kring segelstången.
Stången fick sågas sönder, ty det gick icke att bända
upp händerna.
— Att dom skulle dö nästan på samma dag,
Gordon å Mjölnarn, tyckte Smeden till
Eld-och-blod-Hansson, medan de styrde om, att Lundberg kom ned
i furukistan.
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
