Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första kapitlet
FINNBYN
I hjärtat av Bergslagen, där Dalarnes, Värmlands
och Västmanlands gränser råkas, reser sig vid Stora
och Lilla Lejen det mäktiga Lejberget. Väldiga
skogar, högtidliga genom sin tystnad, skräckinjagande
genom sin vildhet, lockande genom sin skönhet, sträcka
sig åt alla håll, fur och gran i mörk prakt, som en
naturens dystra portal till ensamhetens och dödens
rike, med gläntor av ljusa lövängar och blommande
lindor på kullarnas södersluttningar, inramande
finn-byar och fäbodar, gråa som gammalt tenn. Som vore
de livets leende protest mot frosten och döden, nå
dessa lindor en blomstring, en rikedom och fullhet av
ovanliga mått. I dessa djupa skogar skimra med
blänkande svart glans som av trolska kvinnoögon
sjöar och tjärnar, talrika som daggkåpans skålar.
Äar, floder och älvar slingra sig mellan bergen som
ådrorna gå i ett gammalt ansikte, en torpargummas
eller backstugubbes fårade avbild av Vår Herre. I
dalarna, där vattnen sammanlöpa och slätterna breda
ut sig för sådd och sol som en kvinnas sköte, ligga
storbyar, fält och rutade åkrar, lunder och apelgårdar,
ligga kvarnar, sågar, hyttor och bruk, ofta
samman-gyttrade i klungor, som om de ville huka sig hop till
skydd mot ödemarkernas onda makter eller sätta sina
ryggar mot floden, tämja vattnet, binda det med lås av
järn och riglar av trä.
Från Lejberget hade man icke stort längre till
Klarälven än till Dalälven, de båda stora och gåtfulla
floder, som alltid nämndes i skogarnas porten och stugor.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
