Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man skulle skildra den vida världen och dess
märkliga ting. Åh, för dessa älvar; vad de allt hade
mäktat på ont och gott! Hur många liv de tagit, hur
många brudar de rövat, hur många byar och bruk de
ödelagt visste ingen, ty ingen kunde hålla räkningen.
Icke en gång älgen, björnen eller vargen kunde klara
sig, när dessa båda älvar rasade. Men voro de vid
gott lynne, så kunde de bringa rika håvor. Ja, det
talades mycket om dessa storälvar. Det fanns blott
en mäktigare flod, och det var Jordanen. Men om den
var större än Dalälven tvivlade mången på. Eller ock
talade man om älggravarna vid Tyen och Laggsundet,
om Öppenberget med Trollhålet vid Säljebergs
fäbodar, om den farliga Brudskogen vid Lyskärn, om
den trollkunnige finnen Lars Jonsson från
Mellan-fallet, om Zachris Bure och Rik-Mats i Skifsen,
finn-hövdingarna i gångna tider, om Ty-Annika, som en
gång samlade alla män och kvinnor från skogen och
tågade i spetsen för dem ned till brukspatron
Arvid-son för att förbjuda honom bygga Tyfors bruk vid
Liälven. Bygger du i min bäck, blir det hunger i var
säck! skrek hon och hotade honom med käppen, tills
han lovade bygga finnfolket en egen kvarn högre upp
i älven. Eller ock talade man om Per Hackran, den
förste finnen, som kom från Saimasjön i Savolax och
blev stamfar för tre hundra skogsfinnar i Värmland
och Dalarne. Per Hackran var så stark, att då han
och hans hustru en dag gingo till kyrkan i Ekshärad
och en björn sprang emot gumman, körde han sin
vänstra arm i björnens hals och ryckte ut tungan på
honom, medan han med kniven i högra handen skar
av strupen på besten. Men helst språkade man om
Havvusgubben, Vild-Havonnen, den finske
storrövaren med sitt rike allt mellan Säfsen och Norge, en
ursinnig krabat, som slog ihjäl kungens fogdar,
plundrade handelsmän och rika brudföljen och höll sig väl
med fattigkäringar och lappgubbar. Eller ock föll
samtalet på brukspatronen von Veringhoff, som satte eld
på Säfsen och Äppelbo skogar för att bränna alla
bångstyriga finnar och norska hästbytare inne, eller
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
