Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ko ä dö! Far fråg, om du vill kom å hjälp te
å grav ner aset, Per Ols.
Per Ols och Sara tittade på varandra. Såå, sade
blickarna, nu har olyckan kommit in i Sikkasgården.
— Ska fäll hä, nickade Per Ols, och så gingo Ante
och han.
— Synn på ko, klagade Per Ols, men dä kan ju
händ en var, en ska int ta sånt för hårt åt sej. Ni har
ju många köer.
— Men dä va vår bästa. Hå, dä ä en stor förlust,
dä kan gräm en, fan anamma.
Fan anamma, fan anamma hördes Ante mumla
ideligen, som om han gick och härmade Puken. Men det
gjorde han alldeles icke, han grämde sig in i själen,
han såg ut som den vandrande och svärande
girigheten själv, knappast en människa, snarare ett spöke.
Per Ols såg, att olyckan grämde honom så, att han
suckade och våndades, som om han förlorat saligheten
och var på väg mot helvetets pina. Han tog kons död
vida hårdare, än om han förlorat mor eller far sin.
På Sikkasgården stod Karl Sikkas i fjäset och de
andra voro där också. Alla sågo de högtidliga ut,
alldeles som när de sutto i kyrkan.
— Dä har gått, som Gud vill, sa Sikkasfar till Per
Ols. Vi ska gräva ner henne utanför fjösdörra.
—- Som du vill, Sikkas, svarade Per Ols. Sedan
yttrades intet mer. Alla gingo sakta ut ur kostallet,
som ginge de ut ur ett sorgehus. Per Ols tog en spade
liksom Sikkas och Ante. Ante kastade en blick mot
fäjset och svor än en gång fan anamma.
6.
På kvällen kommo Värmlandsflottarna. Det var vid
solnedgången. Skogen låg tyst som en sovande.
Knappast ett blad rördes. Skuggorna hade redan börjat
falla från Lejskallen. Norberget hinsidan Lejen och
Håen badade ännu sitt krön i kvällssolen, men
gårdarna i finnbyn lågo redan i dunkel. Högt steg röken
2 — Den stora striden
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
