Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sara och stack till Lotta för att bli av med henne.
Det tog eld i Pukan. Hon illvrålade som en stucken
so, knöt näven under näsan på Sara och skrek: Som
int Pukasläkten va lik så go finnadel som Sikkas!
Lit te ändå! Puk-Kossi kom te Värmlann, inna Sikkas
kom te Säfsen, så du vet. Så du vet!
Och Lotta slog igen locket till gapet med en smäll.
Per Ols hade dragit sig en smula tillbaka. Strid, kiv
och bataljer var inte hans starka sida.
— Dä kommer flottare! ropade han från sin
åter-tågsbastion bakom Sara. Han ville leda in samtalet på
en annan bog. Han var diplomat, eftersom han icke
var krigare. Puk-Lotta ryckte till. Flottare? pep hon.
Per Ols tog, styrkt av frågan, ett steg framåt, dock
höll han sig lagom utom räckhåll för Puk-käringen.
— Jo, dä sa Anners. Han had hört dä hos Sikkas.
— Int för mycket att Vår herre ger fattit fölk nåt.
Men då måst ja tebaks å rusta stugu. Och så vände
hon helt om som en gardist och klev med väldiga steg
därifrån.
— Så hon säg om Doris, dä Puk-stycke, mumlade
Sara. Per Ols teg en stund och gned näsan.
— Se kvinnan, Sara, dä har jä ju allti sagt dej, ho
ä ett besynnlit väsen. Ho ä som vinden som far, ho
vet int vart. Int vet jä va som blir mä Doris. Int
vet en va som blir utå nå männis. Dä ä som mä
tallan i skogen. Dä blir en stock i ett fårahus utå en
å en kyrkspira utå en annan. Int vet Puk-Lotta, å
int ja, å int du, Sara, va Gud men mä Sikkas-Doris.
Ho ä nu i den ålder, då livssafterna bubbla å kok, å
ho lek å far å int ä dä synn int, att ho blig på pojkan.
Ho ä i all fall ren i hjärta å dä ä fäll dä viktiast.
Ho ä den likest å vackrest kulla i byn å ho tyck om
männiser.
— Ja, ja, hä blir fäll bra, bekräftade Sara, ho ä utå
Sikkassläkten, å dä har allti blitt bra fölk å dom. Men
på Puk-gåren ä dä så myck avund å illfund.
Nu kom Ante springande. Han liknade en
hässje-stör med en kråkhatt på toppen. Han var blek om
nosen, så man kunde gott se, att något hade hänt.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
