Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göran med fiolen i ena handen och den blinda flickan
i den andra. Jugga hade gått till vila, han skulle till
Säfsens kyrka i morgon, men modern satt hos den
skrämde sonen. Hon såg, hur dotterns ansikte lyste
av glädje, de släckta ögonen sökte liksom spränga sina
hinnor.
— Hå, mor, jä har dansat!
Ja, hon hade dansat. Pung-Göran hade lagt fiolen
åt sidan, tagit henne i famnen och dansat med henne
till Storskarls handklaver. Men Kristoff vart
ursinnig och röt åt henne, att hon, blindstyret, skulle väl
inte springa som en hynda, hon kunde ju få blinda
ungar, kattungar, om hon inte aktade sig. Pung-Göran
slog sin fiol i huvudet på Kristoff, så bitarna röko,
Jugga vaknade och kom ut ur kammaren. De
fingo-sonen i säng, och modern satt hos honom till långt
fram på morgonen.
I Juggas sommarstuga sovo de tre flottarna. När
modern lagt sig, trevade sig den blinda flickan ur
vinterstugan och fram till sommarstugan. Hon hörde,
vad andra sågo — hon hörde, att flottarna sovo. Hon
hörde, att Pung-Göran låg ytterst. Hon for med
handen över fällen, ty fast det var sommar, lågo de med
fällar på sig. Hon strök hans ansikte, kysste honom
och gick ur rummet.
Sikkasflickan och Erk Björn gingo efter dansen ned
till sjön för att svalka sig. Där nere vid Lejen var
svalt, en sakta vind strök genom stranddungarna ocli
säven. En sista strimma av den försvunna dagen, en
silverrand lyste mellan tallkronorna. Ett fågelpip
nådde dem, där de sutto vid stranden. Han berättade
om kolare och flottare hemma i Värmland, om bruket,
där han arbetat en hel vinter, om hur ont de slitit där
hemma, om sin döde far. En rem hade tagit honom
och slagit honom mot bjälkarna i taket, så intet ben
blev helt i kroppen. Han var nu ute att försörja mor
och syskon, så gott han kunde. Fanken visste, hur
det skulle gå. Hårt arbete och dåligt betalt. Men var
han sparsam, skulle han väl ha en slant med sig hem.
Han var godtemplare, och det hjälpte till att spara.
49*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
