Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu snubblade han över en tuva! Där lågo de båda
två, hå nej, hon fick bråttom att dra kjolen över den
bleka rumpan, nu skrattade alla de andra, tjo hej,
nu gick valsen igen. Kors för tusan, Lisa, hon skulle
ha sett Kunt-Okko, han dansade med Chenon; de två
flottarna foro fram över marken, så gräs och jord yrde
om dem, galna pojkar, en sån frykdalspolska hade
finnbyn inte sett förr. Han är hemifrån, sa Pung-Göran
med stolthet om Okko. Se nu gick Lars Elg fram och
bjöd upp Tilda på Larsgården. Gud så många flickor
på den gården, hå, han var dubbelt så lång som hon,
han fick kröka ryggen och dansa i krum, stackarn.
Nej, ha, ha, ha, nu måste han skratta, där gick den
spjuvern Stålhandske och bjöd upp Pispaskäringen,
och det gamla skrället lät sig behaga, nej, kors, såg
hon, Lisa, hur gumman bjöd till att hoppa och
krumbukta. Ja, hon såg gott, Lisa, och hon skrattade,
ingen hade hört Lisa Jugga skratta förr. För helsike,
nu var själva den onde lös, skulle inte Per Ols och
hans käring med in i leken, Gud sig förbarme, det var
som två gruvstolpar, som stampade jorden.
Men hemma satt Jugga och grubblade, och i sitt
hjärta förbannade han sin Gud. När han förbannat,
ångrade han sig och bad om tillgift. Om en stund
knöt han näven om sin pipa, så knogarna vitnade,
svor mot himlen, rev och sargade sitt hjärta. Så hade
alla Juggas gjort. Men i kammaren satt hans hustru
och höll sin hand över sonens hjässa att lindra hans
kval. Hon hade aldrig gråtit, aldrig förbannat, aldrig
ångrat, icke bett till Gud på många år. Hon gick
ensam, stolt och tålig sin väg fram genom livet. Hon
visste, att hon kommit in i den svarta släkten. Hon
hade själv valt den släkten, utstakat sin väg. Det var
bara att gå den till sista grinden, göra det bästa och
varken klaga för Gud eller människor. Envar får
bära sitt kors, inga andra bär det, sade hon till sig
själv. Och så lindrade det så gott i hjärtat att få sitta
hos Kristoff, trösta honom. Ja, de kunde gott gå och
dansa allihop, blott hon fick sitta hos Kristoff.
När dansen var slut på Per Ols linda, kom Pung-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
