Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag, det bjöds på sådan ögonfägnad. Så flögo
flickorna i sina nya särkar, och Doris gick in efter
helg-dagskläderna. Hon skulle ju till fäbodarna i morgon.
Erk Björn skulle ju komma dit om söndagarna. Hon
skulle visa honom den gamla bodan på forna
fäbodvallen. Där skulle han bo, icke hos Pispasgumman.
Så foro de till Säfsens kyrka. Sikkasfar körde,
bredvid honom satt Ante. I baksätet sutto Doris och
modern.
3.
Säfsens kyrka med sin klockstapel är en
korsbygg-nad av trä, enkel och anspråkslös som den befolkning
hon tjänar. Invändigt är taket välvt i korsutsprången,
som förenas i kyrkans mitt. Tak och väggar äro
bräd-fodrade med målningar från 1700-talet, altare och
predikstol, som förfärdigats av skickliga
västeråshant-verkare från samma århundrade, ha skulpturer och
förgyllningar, allt utan prål. Det enda, som erinrar
om, att börden och skrytet funnit vägen till
finnmarkens undangömda Guds hus, äro epitafierna över
brukspatronerna Grave och Polhammar, de storherrar,
som anlade bruken i Säfsen, förde de långa krigen
med finnarna och sedan länge med sina stolta fruar
sova den eviga sömnen i koret framför högaltaret.
Prästernas dyrbara mässhakar och skrudar av svart,
rött och blått sammet med guld- och silverbroderier
äro enligt vad Per Ols berättade för flottkarlarna,
förfärdigade i österlandet och Kina och skänker av
bruks-herrarna.
— Hä va allt fan te grove synder, som måste sones
mä så dyre saker, hade Puk-Anders tillagt och
flottarna hade instämt.
Kyrkan ligger på en höjd vid Säfssjön mitt i
Säfs-byn, sluten av den stora obygdens skogar som en brud
i älskarens famn. Längre ner ligger bruket, fans
smedja, som Per Ols kallade det.
I en lång rad kommo finnbyarnas bönder och tor-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
