Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar och gjort slåttern, sett om dörrar och luckor
och lås. Modern hade varit hemma. Men på kvällen
före senaste avfärden, när allt var klart, hade
Sikkas-mor vid kvällsvarden sagt: Ja, Karin, du blir fäll här
hemma, ja far mä te bodan. Ja, Karin vart storögd
och glad. Bodarna — det var slit och släp, hemma
om sommaren var mest ingenting, och så skulle ju
flottarna komma till byn i helgerna; till fäbodarna
kom inga främmande just.
— Du Doris, skrattade Karin triumferande, när de
kommo ut i fäjset, nu ska jä allt ta flottkarna frå dej.
— Gör du dä, tyckte Doris, ja tar dom fäll igen ja.
— Hä kom int nån opp te dej, å så har du mor din
å vakt dej. Ho far la int för int till bodan.
— Hä ä fäll för int du ska förta dej, klippte Doris
till, du ä ju grisk på dä.
Modern kom
Det var sed i byn att buffra en tisdag eller fredag.
Det gamla höll i sig. Att fara till sätern en annan
dag var fordom att ge trollen fördel.
Till fäbodarna drog hela byn ut på en och samma
dag. Per Ols och Puken gåvo sina kreatur
längtebol-lar av hemliga örter, så att de ej skulle tråna hem från
sätern. Puken hade till och med varit nere vid kyrkan
och plockat sina örter på kyrkogården för att vara
riktigt säker. De andra bönderna brydde sig icke om
dessa trygghetsåtgärder.
— Hä, di ä dum di, sa Per Ols till Sara, då de
talade om saken. Hä ä i all fall bätter te va säker än
usäk. På färden sporde Sara Puken, om hon gett
korna längtebollar, fast de andra inte gjort så.
— Di får fäll si, när Skrutt å Råndan kom arm i
arm å tar ut kon te fäjset sitt, va hä han kost te lä
bli dä.
I en lång rad, med byttor, säckar och redskap
klövjade på hästarna, och med kreaturen tågande i en
oändlig procession drog byn stigen genom skogen till
fäbodvallen. Det blev ett larm, rop och gny i skogen.
Kreaturen råmade och bräkte, skällorna pinglade i
alla toner, grenar bräcktes och knastrade, trampet
då
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
