Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han är min och skall bli min. Hon såg på
Kristusbilden som för att utröna, om han ville förbanna eller
välsigna henne. Hon såg trotsigt mot honom, ty hon
hade lärt sig, att Gud alltid höll med far och mor. En
porsblomma föll ur törnekronan. Hon tänkte: det är
ett gott tecken, frälsaren vill ge mig en av sina
blommor till brudbuketten.
Nu satt hon och sjöng psalmerna med alla de andra,
de gamla gummorna, de unga fäbodjäntorna och de
grå finnbönderna, grå som stugorna och renlaven på
bergen.
Ja, säll den eftergår
den rätta segernål,
den sanna stjärnans ljus
till det utvalda mål.
Hon sjöng och höll in att sjunga, tankarna gingo till
flottkarlarna och fäbodarna och sommarens lust och
ljuvhet. Hon sjöng igen och höll in. Modern stötte
på henne. Hon vaknade upp, jaså hon satt i kyrkan.
Hon hade ju nyss varit i fäboden med honom. Hon
sjöng, men det var fel strof. Modern såg strängt på
henne, en blick av djup förebråelse.
4.
Ja, nu voro de i fäbodarna. Doris såg från sitt
fönster Rödsjöns blanka vatten, en spegel av det blå
fästet. Hon älskade denna sjö mer än Lejen och Håen
därhemma. Hon spanade efter — ja vad spanade hon
efter? Där nere vid sjön låg den gamla övergivna
fäboden, dit hon bett Erk komma till helgerna. Spanade
hon efter honom eller efter sjön? Efter sjön väl, ty
ännu var det flera dagar till helgen.
Det hade inte gått alldeles, som Doris hade tänkt
sig. Hon och Karin hade i flera år varit ensamma
uppe i bodarna, skött kreaturen, ystat, kärnat, stått
för det hela. Karlarna hade kommit dit upp några
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
