Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å sedan gick ho in i kyrka, å allt folket grina å
gapskratta, å ho fick allrin nån, som ville geft sej mä
na sen.
— Ja, dä va int dumt påhitt te bot högfärdans jänter,
dä ska va bra te kunna, skrattade Chenon, den lille
snabbe pojken från Hälleforsbruken. Han såg ut som
en vessla, när han snodde kring, överallt yrde hans
mörka lockar. Han kallades »den krullhårige». »Den
krullhårige» hade vandrat vida omkring och arbetat i
många floder och på många bruk, men icke länge i
taget på varje plats. Men från alla de platser, han
besökt, hade han någon historia att berätta.
— En gång va ja, började Chenon, i Kilafors bruk,
å där stod i storsmean i ett hörn högt upp mot take
en predikstol. Ja sporde fäll ja, va dä va för sia.
Jo, en gång hade di haft en rikti rackarpräst, som
brukspatron skaffat te sockna för te håll smederna le
tukt å arbete. Ä han dundra jämt å skällde på
smederna, att dom int arbeta fort nog. Då sluta smederna
op te gå te körka. Men då skull ni sitt på fasen. Då
lät fäll brukspatron göra en predikstol i smea, å där
satt han prästen te predik bå bitti å sent, å han lät
bruke gå hela dygnet om, för nu skull allt smebusarna
få vet, vem dä va som regerade. Då kom en da nån
som hälsa på hos brukspatron, å han viste smea å
predikstol för gästen. För predikstoln får du fäll int
mycke tack utå smegubba, tyckte gästen. Vänt du te
yttersta dagen, då ska du få se, att smegubba kom
å tack mej, svara patron.
Ja, Chenon kunde många historier om
brukspatronerna i Bergslagen. Lika många, som Storskarl
Mattson kunde om björnen och vargen och det var inte
så få. De flesta hade Storskarl lärt av sin farfar,
några av sin far, bland annat historien om
»Enångers-björnen», som i åtta år härjade i Enångersbyarna och
rev 218 tamdjur, innan han föll för silverkulan, ty blott
silver bet på den besten.
Men nu började en och annan av flottarna slumra
till, piporna slocknade och elden falnade, karlarna reste
på sig, gäspade och redde sig att krypa in i kulan och
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
