Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa flickorna, och han lovade intränglingarna stryk,
men så stark han var, vågade han icke, så länge de
voro så många.
Ja, det var icke så utan, att den beskedlige och smått
troende Nils Stake kastade sina ögon på Jons Kajsa,
så gift hon var. Inte för han sa något och än mindre
gjorde något opassande anbud, Herre Gud, han hade
inte ens tanke ditåt, men i sitt hjärta dyrkade han
Kajsa, trots hennes fyrtio år, och det såg man av, hur
gärna han bar vatten och ved åt henne, hur han hade
med sig öring och abborre till helgerna, hur han bjöd
henne på karameller. Men mest märktes det på hans
tunga suckar i flottarstugan i skogen. Rätt som det
var kom det en suck, tung som Silkumberget.
— Du suck så tungt som Vår frälser på korset, ä
dä efter Jons Kajsa du less? skrattade Varg-Pelle.
Ge er attan jäklar på, att Staken hämtar sin brud, om
inte förr, så när ho blitt änka.
Stake svarade inte. Men när Chenon började tala
om Kajsas lortiga särk, vart Staken arg och skrek:
— Hä fäll bätter te ha lorti särk än lorti själ! Och
för en gångs skull tog han ordet och höll nästan en
predikan. Han erinrade om, att Jons Kajsa tagit hand
om Storskarls unge, så att jäntan nu hade det s-å bra
nån kunde begära; hon hade satt på tösungen nya
kläder och skor, lärt henne aftonbön och goda seder i
stället för alla svordomar och namn på den onde, som
flottarna övat henne i. Att Staken var mäktig en
sådan prestation, som denna öppna och djärva
moralpredikan, imponerade tydligen, ty efter den betan
talade flottarna blott väl om Jons Kajsa, ehuru de icke
upphörde att skämta med Staken.
På Persgården hade sonen kommit hem från
Amerika. Modern, Per Ols Sara, var i sjunde himlen
och gjorde inte annat än gick i gårdarna och talade om
mister Pirson, som hon högtidligt kallade sonen. Han
heter så i Junajtid Stäts, staterna ni förstår,
undervisade hon. Inte undra på att modern skröt i all
enfald och ödmjukhet, när mister Pearsson själv skro-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
