Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olyckan, det var ingen skam. Ja, olyckor och skam
hade ju kommit över henne, men det visste hon, det
var som det skulle vara, hon hade aldrig tänkt sig
annorlunda. Därför kände hon sig nästan bedragen
av ödel, när nu Lisa började sjunga och skratta och
Kristoff började arbeta och ta sig ut bland folk. Hon
var icke ond på Göran Pung, nej, men hon var
svartsjuk. Han drog barnen ifrån henne, och han syntes
fördriva den olycka, hon självmant tagit på sig och
som hon betraktade som sin arvedel. Hade det inte
varit hennes ära att visa, att hon, Anna Jugga, bar alla
olyckor och all nesa med upprätt huvud, att hon icke
lät sig böjas av något? Vart skulle nu hennes ära ta
vägen? Här kom ju en främling, en flottare och
besegrade hela släktens onda ande, fördrev honom,
öppnade dörrarna för glädje, sång och skratt. Vad var
hon nu? Vad var hon bredvid denne flottare?
Nå, man kunde också gott se, att Kunt-Okko slog
för Karin, pigan hos Sikkas. Han, den vilde
slagskämpen och trasvargen, flottarlagets föraktade broder,
hade börjat snygga upp sig, klippte skägget liksom
Stålhandske, strök snussåsen ur mungiporna efter
mullbänkens inläggande, hyfsade sina kläder och
smorde stövlarna om söndagarna. När han så köpte
sig dosa med spegelglas i lockbotten, tvål och brokig
knythalsduk, började kamraterna skratta ut honom
och kalla honom Finngreven. Slogs gjorde han ju
alltjämt, men inte mer än en gång i månaden mot eljest
ett slagsmål i veckan.
Stålhandske höll sig väl med Larsgårds-Lotta och
Karl Bassadör med systern Tilda. Stålhandske hade
fått komma till Lotta om nätterna i hennes fäbod, och
som hon visat tillbaka andra, som efter sed och skick
klappade på, så var det ju klart, att hon gjort sitt val.
Systern hade väl icke stängt för de andra pojkarna,
men det stod klart, att hon bäst likte Bassadör, men
hon var väl icke säker, om han menade allvar än, och
därför ville hon ej stänga dörren, när han gick.
Puk-Anders, som slog sina lovar även kring
Larsgårdsflic-korna, vart förgrymmad över att flottarna stulo de
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
