Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8.
När de andra flottarna varje lördagsafton drogo till
Lejbergsbyn, tog Erk Björn vägen till gamla
fäbodvallen vid Rödsjön, där en åldrig fäbod ännu stod kvar
från flydda tider. Att den kunnat stå ocb icke som
dess grannar murknat ner och blivit stoft berodde väl
dels på, att den var uppförd av grovt kärntimmer, dels
varit klädd med näver i alla fogar och hörn, så att
varken regn eller sol förmått något mot den.
Däremot hade snåren vuxit så täta och höga kring den, att
den sommartid icke syntes. Den låg som sluten i en
grönskande lund, som famnad av skogens armar,
fången och fallen i sömn. Till och med på dess tak
växte björkar och aspar, så fast hade skogen tagit den
i sitt våld.
Ja väl, denna fäbodvall var död, slukad av jorden
och skogen. En gång levde här en hel by sin
sommarsaga av arbete och möda, av tårar och skratt. Är icke
detta livets gång? Vad är väl denna enkla fäbodvall,
som det eviga frodiga livet eller den lika evigt hungriga
döden slukar, mot de glänsande städer och
världshärskares metropoler, som sjunkit i havet, erövrats av
sanden, slukats av jorden? Var äro Babylon och Nineve,
Susa och Persepolis, Troja och Karthago? Stenar och
stoft, musslors, uvars och ormars bon, folkens gravar.
Och du tror, att detta kretslopp är slut med dem? När
den gamle Per Ols ibland besökte den igengrodda
fäbodvallen, satte han sig på en sten och suckade. Tänk,
pratade han för sig själv, som hans vana var, tänk om
Lejbergsbyn å ska gå all världens väg? Och han kom
med sin enkla filsosofi till den slutsatsen, att allt blott
blomstrar en kort tid, några år eller några tusen år,
sen kommer frosten och döden. Allt har sig tillmätt
en viss levnadsålder, därutom kommer varken fäboden
eller kejsarstaden, menade Per Ols.
Per Ols strök som sagt ibland bortåt Rödsjön. Men
han visste icke, att en av flottkarlarna bodde i den
övergivna fäboden.
Åt sina kamrater sade Erk, att han bodde hos en
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
