Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släkting i Flatbyn vid Korpilamb ett stycke från
Rödsjön. Här hade han också en moster, men han var
ganska sällan där och hälsade på. Han hade tagit sin
boning just i den gamla utdöda fäboden i snåren på
sluttningen av Jordbär sfallet såsom Doris anvisat. Här
var skogen som vildast och alldeles orörd. Tallarna
stodo som väldiga mastträd och granarna voro tunga
av kottar. Klippor och flyttblock voro överdragna av
tjock uråldrig mossa, skimrande i gröna, bruna och
gyllene färger och över de sluttande bergsläntorna
bredde sig renlaven, silvergrå som morgonens första
gryning. Här i vildmarkens hjärta byggde falkar,
örnar och vråkar sina bon, här höll älgen till, här smög
räven fram, där levde mård och lo. Här hade för blott
några vintrar sedan vargen rivit några får, som en
uppköpare fört med sig över bergen söderut.
Per Ols brukade säga om Jordbärsfalls- och
Röd-bergsskogarna, att där hade Råndan sitt bo och där
dansade de underjordiska, där gick månen aldrig ner
och solen icke upp, där vandrade irrbloss på myrarna
efter osaliga andar, där sköt Vår herre med stjärnskott
efter trollen och där betade den svarta hingst, på vilken
den förste Hackran kom till Bergslagen, ridande från
Savolax runt Bottenhavet. Så länge en Hackran levde,
skulle den hingsten icke dö. Ja, den Per Ols han
visste mycket han, och något lade han till, när han kom
i farten.
Det var icke lätt för Doris att råka Erk. Ty
Sikkas-mor höll ett skarpt öga på sin dotter, som anade hon,
att denna gick med hemliga uppsåt. Första gången gick
det väl lätt nog. Doris hade räknat ut, att hon skulle
låtsas, att korna gått vilse och förde dem upp mot
Jordbärsfallet. Det var gott bete kring gamla bovallen,
och efter hand lärde sig Sikkaskorna att själva hitta
dit. När hon kom den första lördagen till bovallen,
stod Erk i dungen framför stugan och väntade, ty han
hade hört skälikon och förstod, att det var Doris.
Flickan gick fram och hälsade, sporde hur han hade
det? Jo, han skrattade, åh bra nog. Hon gick in i
stugan, städade åt honom, bar in löv och ormbunkar
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
