Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdar från dem. Hela byar hade ju dött ut, sen folket
utvandrat. Äh, det var ett stort elände.
När de druckit kaffe, reste sig Vaitsen. Han skulle
väl in till Sikkas. Nej, det var inte roligt att komma
på det sättet. Men de borde ju före begravningen veta,
vad som skett, så att de kunde vara med. Det vore
ju skam eljest. Ja, adjö och tack.
— Ja, ropade Per Ols i dörren efter den bortgående,
häls Doris, å säg henna, att livet skiftar, hä kan ljusna
än. Ho ska ta sej en snäll kar.
Så försvann Vaitsen i snöyran bort åt Sikkasgården.
Hela himlen vräkte ner ull efter de klippta fåren. Det
ven och pep, det visslade och tjöt som ur pipor och
grova bastubor. Den stora snövintern höll sitt intåg,
svepande in skogar och berg, byar och levande väsen
i sin väldiga vita päls.
2.
Vaitsen hade slutat sin berättelse för Sikkasfolket.
Sikkasfar var mera böjd av åren än förut, magrare
och strävare till gestalt och uppsyn. Hans mun var ett
tunt knivsnitt blott. Ögonbrynen voro ett par grova
renlavstrasor, hakan sköt snett fram, som om käken
fått ett slag av Satan under en årsgång. Sikkasmor
hade skrumpnat och liknade ett torkat äpple i synen.
Ante var sig nästan lik, blott att ansiktet blivit än
smalare och sugnare, blicken girigare. Han liknade en
hungrig räv.
Efter det Vaitsen talat, sade ingen något på en lång
stund. Mor såg ner i knäet, där hon trött lagt
händerna, Ante stirrade i väggen, och Sikkas satt som en
stenstod, som om livet flytt och intet mer i denna
världen anginge honom.
— Nå, Sikkas, va säg du? sporde Vaitsen.
Sikkas teg alltjämt. Stod en bister strid i hans
hjärta, eller fann han tystnad vara det svar, den
hälsning, han ville ge sin dotter? Sikkasmor såg på honom,
som ville hon forska ut, vad svar han ville ge omsider,
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
