Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bolagsherran skrek å domdera å lejde tre, fyr
adveka-ter. Så nog kan vinn vänd sej, Doris.
— Int för oss, int för mej, Vaitsen. Den har vänt
sej, å den vänder sej int två gånger i live, int. Men
di ska int tro hem, att Doris tigger dom om nåt. Ä
du ska ha tack för du hjälpt mej. Du ä den ende,
som int varit ilak mot mej, som int övergett mej. Du
had skäl te handle annerlunda mot mej, kan du förlåt
mej? Doris strök honom över rockärmen, och han
kramade hennes hand. Äh, inte hade hon varit elak
mot honom, nej, då, hon skulle inte tänka så. nej. nu
skulle hon tänka på gossen sin. .Ja, det skulle nog
bli bättre igen. Livet är inte svart alla dar.
När gossen hörde, att Vaitsen talade milt och
tröstande till modern, kände han åter sympati för honom,
stack sin hand i hans, som han brukade göra med far,
då han levde.
— Har prästen vari här? sporde Vaitsen.
— Nej, svarade Doris.
— Prästan är sällan där di behövs. Nå, har
bruks-herran vari här?
— Ingenörn har skickat Erks förman mä ti kröner.
— Ti kröner, jaså, ja ha.
— Så ha grannan vari här mä mat å tjuge kröner,
ja di har vari rätt snäll nu, fast di skurv op eljes.
Det knackade på dörren.
Det var grannen på andra sidan förstugan,
valsmästare Josua Korp. Valsmästaren var femtio år, en
grovt byggd, ståtlig karl, renrakad. Han hade ett
prästerligt ansikte om söndagarna, om vardagarna ett
mera merkantilt och materialistiskt. Han var
walden-strömare, snål men rättvis, human, så länge icke
högre befäl fanns i närheten, i vilket fall han låtsade
domdera och svära på följande sätt: »Ta mej katten,
dä här går sölit»» eller »För sjutton fluger, rask på!»
Eller ock: »Så sant ja het Korp, dä blir avslut, om dä
int blir gjort mer». Värre ord kom han sällan med. I
sin ungdom hade han varit en riktig storsyndare, supit,
slagits och svurit efter andra noter. Då hette det:
»Djävlar förbannade Gud fader i helvetets innersta
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
