Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da sig och sin karl. Man ska int tit i alle hål, den onde
sit i somli, muttrade hon och tänkte på Doris och
Vaitsen. Hon ångrade, att de gått till dessa syndare.
Martellen, hedningen, han trivdes hos dem. Usch!
När mannen gått, tog hon upp de två kronorna ur
kjolfickan, såg snålt på dem och tänkte: Här ska de
små hednabarnen få en bra slant i kollekten om
söndag. Hå, tänk om den där, ja hon Doris, hade fått
dem, hon hade väl gett dem åt karlen, som satt där,
och de hade kanske hamnat på krogen. Åh ja, den
beskedlige Korp han såg då ingenting, skulle väl ge
bort skjortan åt en syndare, om inte hon vore, som
genomskådade människorna.
Hos Doris satt Martellen. Gubben Martelleur var
en berest man. När ungdomsblodet började koka och
äventyrslustan locka, hade han gett sig ut på luffen
i vida världen. Han var född på Österby bruk, hade
stått vid vällugnarna där från sitt tionde till sitt
ader-tonde år och därefter börjat vandra. Han hade
arbetat i Belgiens masugnar, i Vestfalens järnverk, i
Loth-ringens hyttor. Han hade trälat i Schlesiens och Polens
svarta järnstäder, nått Ural. Hans poesi var järn,
hans dröm var drömmen om smältande järn och eld.
Och likväl hade han ett vekt hjärta och en god själ.
Se, sa han, järn dä ä va som allti regerat världen. Järn
dä ä spade å plog, hammare å lie, järnvägsräls å
kanoner, lokomotiv å pansarbåtar, nä, dä finns inget
som järn. Di, som ha järn å di som bruker järn, di
ä världens herrar, di. Därför, se, skulle dä allri fall
mej in te bli skräddere eller skomakere eller annat
plotter, när en kan va smältarsme, dä vill säj världens
herre.
Ja, Martellen visste, vad han och hans yrke voro
värda. Nu skulle han trösta Doris på sitt sätt.
— Du ska int va lessen, Doris, assint, för din man
va i all fall en å världens herrar, liksom Martellen å
di anre storsmederna. När han nu kom te di store
järnbruken i anre världen, så ä han i all fall nåt, int
en stackel te skrädder eller skomaker eller sockenprost
eller lannshövding eller tocket plotter, som int betyr
4 — Den stora striden
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
