Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Vaitsen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytta hem till morföräldrarna. Inte? Jaså, vad skulle
då Doris göra, hade hon pengar? Eller kanske?
Valsmästarens hustru spände ögonen först i Vaitsen och
sen i Doris, de vänliga dragen stelnade i skärpa som
sten. Doris rodnade av harm. Hm, hm, hon rodnar,
tänkte Ester Vilhelmina Korp. Såå, det är så långt
gånget. Jo, jo synden är förfärlig, och satans fräckhet
utan gränser. Mannen är icke i jorden och redan en
friare i huset! Valsmästarhustrun såg på de två
kronorna, som lågo på bordet och tänkte: Vad skulle Gud
säga om att hennes man skänkt bort Hans ägodelar
till en synderska? Hon pekade bortåt bruket och
ropade: Se där kom Martellen, den stackarn! Alla
sågo de ut genom fönstret, där den gamle vallonen
verkligen kom, och snabbt lade gumman handen över
kronorna och sög dem till sig. Ne, inte ville hon bli
ovän med Gud för två kronor. Nej, pass. Ja, så skulle
de gå. Doris borde tänka på synden och frälsningen
och han Vaitsen, också. Gud tog emot även de
svartaste får och gjorde dem till vita lamm. Ja ja, de skulle
titta in igen. Hon behövde inte skaffa sig sällskap
utifrån. Farväl.
De mötte Martelleur, smältarn, i förstun. Martellen,
som han kallades, bodde också i Babylon, öknamnet
på den brukskasern, där bland andra Korps och Doris
bodde. Han skulle titta in till Doris i förbifarten och
stötte nu ihop med valsmästaren.
— Nä, se ä Guds barn ute å går! Nå, dä va gott
å väl. Å ja som trodde ja, att ni bara umgicks mä
vita lamm å int mä svarta getter. Han var, vallonen,
en gammal ohjälplig hedning och spjuver, ett gott öga
hade han till alla troende och sparade inte på krutet,
när han sköt på Korparna.
— Lägg sej han int i anres göromål å spar sin ilak
tunga tills han träff sin rätte herre, fnös Ester
Vilhelmina.
Men Martellen befann sig redan inom dörren hos
Doris.
— Hå va satan håll sej mä reskap överallt, muttrade
valsmästarhustrun och spottade tre gånger för att skyd-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
