Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Ett år var det väl efter Erk Björns död, som det en
dag hände en liten episod ute på en av bruksgatorna.
Åh, det är i regel ur små händelser, som det utvecklar
sig stora ting, ty ingenting är så sant, som att små
orsaker ha stora verkningar.
Där lekte en hel skrälldus trasiga, sotiga ungar ute
på den sörjiga bruksgatan. Unghögen höll helst till på
den del av vägen, som strök förbi barackerna
Jerusalem, Nineve och Babylon, som de tre äldsta
brukskaser-nerna döpts till av folkhumorn. Här var nämligen ett
grustag invid vägen, och om detta grustag kämpades
heta strider mellan å ena sidan ungarna från Nineve
och Babylon och å andra sidan dem från Jerusalem,
som ensamt förde i striden en hel härskara. Det stod
ett larm och ett gny från gatan och grustaget, som
ingen penna förmår skildra. Larmet från ungarna
tävlade med det dova bruset borta från smedjorna och
ugnarna. Ja, det överröstade detta dystra helvetesbrus
genom sin gälla skärpa och sin stigande och sjunkande
rytm. Ibland hördes detta levande larm, som var i
ständig rörelse, som en stormil genom en skog, i nästa
minut var det likt ett väsande av ormar eller ett skri
av en väldig fågelskara, för att strax därpå brista ut
liksom i ett samfällt dödsskri från ett brinnande stall,
fullt av hästar. Men inom en minut därefter steg detta
larm som ett befriande jubel mot skyn. Alla de vuxna
människornas känslor på ont och gott liksom brottades
i dessa de fattiga barnskarornas rop, alla
människohjärtats lidelser och all tidens plågor och
förhoppningar sjödo i detta rytmiskt stigande och sjunkande
ljud från en häxsabbat av små djävlar och änglar.
Striden om grustaget nalkades för dagen sitt slut,
och som segrare stod Ivar Björn, änkan Doris Björns
son, i spetsen för Babylons och Nineves förbundna
arméer. Jerusalem med Benjamin i spetsen, son till
smäl-tarsmeden Niklas Hård, var slaget och fick dricka
smälekens bittra kalk i botten. Han, Benjamin, var van
att segra, och det gick hans ära och stolthet förnär, att
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
