Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han nu fått stryk. Han såg i Ivar en farlig medtävlare
om äran på bruksgatan, och han började skymfa
honom.
Knisse, knasse,
dumma basse,
ök, lök, dubbla fä
bä, bä, bä!
Snart sjöng hela den besegrade skaran
smäde-sången. Ivar låtsade icke om, att han hörde. Segraren
skall visa sig stolt och överseende, ta med lugn de
besegrades smädelser. Så skönt det kännes att bära
segern! Äh hå, de kunde gott få sjunga sin nidvisa.
Han betraktade de sjungande med överlägset, stumt
förakt. Men ett par av hans medkämpar kunde inte
hålla sig, de räckte ut tungan åt Benjamin. Benjamin
tog hämnd genom att börja pinka på segrarna. Snart
stodo härskarorna och pinkade på varandra, allt vad
de små sprutorna orkade. Men även den
ammunitionen tog slut. Så vart det tyst en stund. Sedan
började smädelserna hagla igen. Sofia Gustavsson från
Jerusalem, kallad Kantippa, kom förbi; hon skällde ut
Ivar och Babylonsungarna samt spred oordning i båda
arméerna. Benjamin ville ha sista ordet och skrek åt
Doris pojke:
— Horunge, djävla horunge!
Sedan började hela hans armé i korus skrika:
horunge, horunge, med rytmisk säkerhet gick sången.
Nu svartnade det för Ivars ögon, nu kunde han icke
hålla sig längre. Han tyckte, att det regnade eld över
honom, att tusen ögon stucko som nålar i hans hjärta.
Han måste se Benjamins blod. Äh, han ville se blod,
han måste slå ihjäl den där uslingen.
Ivar flög på antagonisten med knytnävarna och
hankade honom. Benjamin sparkade och svor, snart var
hela unghögen i en vild kalabalik. Med dödsförakt
störtade sig Kantippa in i vimlet, slet och drog, fick
några duktiga törnar, men stod till slut som segrarinna
över både segrare och besegrare. Förskräckta och
snopna smögo sig ungarna hemåt. Kantippa ruskade Ivar.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
