Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon städade i »Gästgivargården», den ena av dessa
kaserner, låg en av karlarna hemma för en krossad tå.
»Filfräsaren» hade fått en järnstång över foten. Nå,
en krossad tå bland folk, som miste fingrar, händer,
fötter, ben, ibland huvudet också i de väldiga verken
bland glödande ugnar, susande remmar, skrällande
maskiner och larmande saxar, var ju ingenting att tala
om. Filfräsaren satt och plåstrade med såret, när
Doris kom. Nå, hon skulle väl hjälpa Filfräsaren, som
gett en karamell åt pojken hennes. Hon ansade såret,
hällde snus i och band om en remsa.
— Se så, håll sej nu still ett par dar, så blir dä bra.
Filfräsaren tackade och började prata. Han talade
om sitt arbete, hur han mist två fingrar i en slipmaskin,
han visade en hoplappad arm, som hade fått en törn
av en järnskopa; han beskrev hela sitt liv, sin eländiga
barndom i ett statarhem, svälten och kölden.
Tretton år gammal hade Filfräsaren gett sig
hemifrån, gått ut på landsvägen, ensam i hela vida världen,
frågat efter arbete, fått nej, sovit i höstackar och
vagnslider, fått arbete hos en hovslagare, som gav mer
stryk än mat. Sen hade han åter gett sig ut på luffen,
fått plats som kolardräng, ja, så hade det varit i hela
livet. Han tyckte inte om det här kringflackande
ungkarlslivet längre, kunde han få en bra kvinna, skulle
han gifta sig och söka få mera stadigvarande arbete.
— Ho ska va ackerat som du, Doris!
Doris sopade och teg.
Hå ja, han hade hundra kronor på postsparbanken.
Han var inte alldeles barskrapad. Han skulle också
bli en hygglig karl för sin kvinna, för han söp aldrig
utom vid helgerna.
— Säg, Doris, hur vill du?
— Men du mej, så må du skäm dej.
Ja visst, han bad om ursäkt, det var för tidigt. Han
stack en påse karameller åt henne, hon skulle förlåta.
Ja visst. Fick han komma igen om ett halvår? Jaså,
hon skulle aldrig gifta om sig. Han såg ledsen ut,
riktigt sorgsen. Äh, kunde han inte få något hopp?
Nej, hon kunde inte glömma den andra. Såå, jaså.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
