Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doris gick.
Efter en tid började brukskräddaren Skojar-Pef
Perssons äldsta son, hyttvaktarn Skojar-Jakob, springa
i trapporna. Han kom i alla ärenden, han erbjöd sig
med uppdrag åt henne, sjöng visor och slagdängor och
spelade på bleckpipa för Ivar. En dag kom han med
en sjal till Doris. Nej tack. Hon tog inte emot den.
Skojar-Jakob vart stött, blev borta en månad, kom igen
men fick korgen på nytt.
Men alldeles förtvivlad vart Doris, när en kväll
Sumpen, den mest inbitne ungkarl bruket hade, kom och
friade. Han var ju både filosof och något av
religions-stiftare, Sumpen. Han var filosof så till vida, att han
alltid fördömde köttets lustar, inkörsportarna till alla
synder och kval. Han menade, att människan »genom
sitt blotta och bara tänkande kunde besegra alla onda
böjelser». Han hade alltid förnekat »kärleken, som
bara ä ett fördömt prat» och föraktat äktenskapet.
Hans privata religion gick ut på, att frälsningen icke
kunde nå andra än dem, som levde fjärran från
kvinnan. Kvinnan var Guds straff över männen. Eva var
syndens upphov. När Eva satte på sig fikonlövet, satte
Adam på sig byxorna, sa han.
Doris hade nog märkt, att Sumpen följde henne med
blickarna och gärna kom och ville prata om allehanda
ting. Men hon vart alldeles tillintetgjord, när Sumpen
en söndagsmorgon, uppsträckt och fin som en greve,
kom och knackade på hos henne, steg på och överräckte
en stor blombukett, varpå han gick. Doris fann i
buketten en lapp, med en blyg fråga, om givaren fick
komma tillbaka. Frampå eftermiddagen kom Sumpen
igen, om möjligt ännu mer uppsträckt och fin, iklädd
en gammal, grön, hög hatt. Doris måste le inom sig.
Nej, han fick gå förgäves. Hon skulle inte gifta sig.
Kvinnorna på bygatan och vid bruket började prata
om Doris och om karlarna, som fjantade omkring
henne; svartsjuka blevo de också. Gamla gifta karlar
började bli tokiga, undra på att kvinnorna blevo
rasande. Doris fick blickar, stickord, till slut grova ord
och smädelser.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
