Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolkningen från verket på alla slags sjukdomar, som
han hörde talas om eller läste om. Men han var i varje
fall inte värre däran, ens när han trodde sig ha fått
ryggmärgslidande eller galopperande lungsot, än han
kunde låta munnen gå som en kaffekvarn gick i
gumman Skojar-Sannas knä.
Han hade just läst om en man i Amerika, som dött
i en besynnerlig sjukdom: hjärtat hade växt ner i
magen. Genast fick Dunsen för sig, att hans hjärta var
på väg nedåt magen. Han kände på hjärtat, det hördes
skralt, det slog dåligt, han kände på magen, ja den
kändes märkvärdig, stor och svullen. Herre Gud, ett
barn kunde han ju inte få, han var ju karl, ja visst,
hjärtat gled nedåt. Tyst, ja sannerligen, hjärtslagen
hördes nerifrån magtrakten. Han skyndade att slå
upp sin »Läkarbok för hemmet», den enda litteratur
Dunsen ägde, men så kunde han också boken nästan
utantill. Han slog upp kapitlet hjärtsjukdomar. Ja
visst, hans hjärta var klent, han hade tydligen flera
kombinerade och komplicerade hjärtsjukdomar,
symptomen stämde alldeles. Han sjönk ner i soffan. Jaså,
nu var det snart slut. Och han som i går trott, att han
var på väg att få njurlidande, nej, med njurarna var
det nog inte så farligt, men hjärtat, ja, han hade ju
haft en syssling, som dött i hjärtförlamning, klent
hjärta i släkten förstås. Ja ja, sånt är livet, men att
han skulle dö som den där amerikanen med hjärtat i
magen! Ja, vem vet, han skulle kanske också bli
berömd för sin sjukdom och död och komma i
tidningarna.
— Gud som haver barna kär, se till mej som liten är,
suckade han. Ä Marga ho ränn i stugerna, tänk int
på, att eg ska dö snart, muttrade han för sig själv, inget
kafe, hå, dä skull va gott mä kafe nu, kanske dä skull
göra hjärtat gott og. Ska fäll titt in te Skojars ett
slag, säja ajö, tänkte han, eg har ju lite te berätta og.
Han vart genast lite piggare. Tog sig åt hjärtat igen.
Äh ja, det höll väl över till skräddarns. Försiktigt
klev han genom dörren och stod snart hos
bruks-skräddaren.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
