Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skojar-Per Persson var en liten snedmynt, kvick och
rörlig sate, gladlynt och full av anekdoter, en som bara
skrattade åt livet och dess besvärligheter. Aldrig hade
någon sett Skojar-Per ledsen. Om det nu var för han
var född med det konstiga Nås-nanmet och ville göra
skäl för det eller han av naturen fått den gåvan i
gengäld för sin vinda mun. Nå, Dunsen kom väl
inlin-kande, jämmerlig och dödsmärkt, rösten kved och han
höll sig för hjärtat, det vill säga magen. Skräddaren
satt på bordet och sydde, trallade och sjöng, Susanna,
käringen hans, satt i ett hörn och stoppade fjäder i en
bolster, tvi, hon fick dun i både näsa och mun. Fina,
ena dottern, svart som en korp och grov i målet som
en karl, satt och sydde på maskinen. Hon var
sömmerska, sydde på beställning. Lina, andra dottern, var
ljus som en lintott, liten och sentimental och sjöng
ständigt melankoliska sjömansvisor. Hon hade en vrå
i det stora rummet, där hon dagarna i ända satt på en
pall och gjorde blommor av silkespapper i alla kulörer.
Hon band papperskransar till begravningar och
buketter till bröllop med samma fingerfärdighet och flit.
Det var en besynnerlig verkstad, men den var sådan
den var, ty utan allas mödor skulle brödet och sillen
och potatisen icke räcka till. Skräddarn hade ett halvt
tjog hungriga småungar, som rasade och tjöto på
bruksgatorna och i grustaget. Och Lina hade en liten
unge hon också i vaggan i köket, en liten frukt av ett
möte med en engelsk sjöman ombord på en brigg i
Gävle hamn. Åh, hon hade tjänat piga det året i Gävle
hos borgmästarn, och hon hade mött sjömannen, så
vacker och glad, och han hade frågat: »Vill du älska
mig?» Frågat på ett främmande språk, och hon hade
sagt ja, hon trodde, att han frågat efter en gata, ja, så
hade de språkat och skrattat och kommit ombord, och
där hade det gått illa. Ja, hon längtade efter sin lille
sjöman, åh, han skulle nog komma igen en dag, söka
upp henne. Och skulle han
»finna sin död i den salta ocean,
i den vilda storm på havets kalla ban».
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
