Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hällena. Den gamla råa andan med superi och
slagsmål började ge vika, och en ny, socialt betonad,
kulturellt färgad, av tron på liberala och demokratiska
idéer livad, entusiastisk anda vann så småningom
insteg, särskilt i kretsarna kring de stora logerna
»Engelbrekt» och »Torgny Lagman». Adolf Kock var ingen
vän av waldenströmarna och än mindre av statskyrkan,
som han betraktade som en vitmenad grift, fylld av de
dödas ben och all slags orenlighet, men han hade blivit
dödsförskräckt en gång, då han på ett möte i köpingen
hörde Brinke Bertengren predika hedendom, kärlek
utan barn och krig mot Gud. Sen den stunden flydde
han socialisterna som pesten. Adolf Kock liksom hans
melankoliske broder Rolf, ivrade för en fri kyrka. De
dyrkade Gud utan åthävor, sågo i Vår herre den store
demokraten, som skulle befria det arbetande folket ur
dess förtryck, liksom han fordom befriat Israels folk
ur träldomen i Egypten. Kockarna lågo ofta i fejd
med de härskande i länet. De hade kämpat mot Lissen
för en del år sedan, de hade slagits med
Gysingepatro-nen på andra sidan länsgränsen liksom med
Hofors-greven och ej minst med Detlof Baumgarten,
Storbrukets chef. Att slåss med herrekarlarna hade gått
dem i blodet, de voro rabulister i alla samhällsfrågor,
och liberalismen var dem en religion liksom baptismen.
Ja, låtom oss erkänna, att där låg både storhet och
glans över de gamla liberala och demokratiska
folkledarna och folkprästerna på åttio- och nittiotalen och
ännu in i det nya seklet. Vi ha mycket att lära av
dessa gammalliberala profeter och rebeller, ja, de voro
verkligen rebeller efter sin tid och sin art, orubbliga,
enkla män, karlavulna och trygga samt rika på
strids-mod och hänförelse.
En dag kom disponenten till Rolf Kock, den mörke,
tungsinte av de båda bröderna. Disponenten gick rakt
på sak, ty vad man än klandrade hos unge
Baumgarten, icke klandrades hans mod och bestämdhet.
— Kock är farlig för samhället, sluta upp och
predika om rösträtt och frihandel, eljest kan Kock komma
att få gå samma väg som en gång socialisterna Bran-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
